Kyrkan i ett nytt perspektiv - kyrkan och nyandligheten
Detta är en diskussionsrapport från Föreningen Brobygge & Dialogs konferens 2004
Om i ödslig skog
Ångest dig betog
Kunde ett flyktigt möte
Vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
Därpå skiljas ifred:
Sådant är främlingars möte
Enligt uråldrig sed
Byta ett ord eller två
Gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så. Hjalmar Gullberg
Förord
”Byta ett ord eller två…” ja, inte bara två, det blev många ord för seminariets frågor var många. Varje fråga, så gott som, skapade i sin tur nya frågor när ett tjugofemtal representanter för kyrka och nyandlighet, brobyggare och nätverk möttes i seminariet, Kyrkan i ett nytt perspektiv – kyrkan och nyandligheten, som hölls på Fyrbo kursgård, Östanås, 2 mil utanför Molkom i september 2004.
Bakgrunden till seminariet är vår tid i förändring som väckt nya frågor inom kristenheten. Många andliga sökare väntar på en dialog med kyrkan. En dialog där man med respekt för varandras ståndpunkter kan gå vidare i ett gemensamt arbete för att räta ut frågetecknen. Inom den norska och danska kyrkan pågår dialogen och ett fruktbart samarbete har banat nya vägar. I Sverige har Brommadialogen under många år skapat mötesplatser för dialog och nya andliga strömningar har bildats. Alternativa gudstjänstformer har öppnat dörrarna för nya kyrkobesökare.
I syfte att skapa rum och tid för erfarenhetsutbyte och samtal omkring de många frågeställningar som mötte oss i olika sammanhang, anordnades seminariet av initiativtagaren Ingrid Krianon, hennes man Jon Anker Holm och Inga-Lill Wener. Denna del av seminariets dokumentation belyser frågorna och samtalen – och de nya frågor som väcktes under diskussionens gång. Samtalet fortsätter vid kommande seminarier!
Dag 1 – Frågor från nyandligheten till kyrkan och tvärtom
Den första seminariedagens frågor diskuterades av alla deltagare.
Block 1
- Vilka är frågeställningarna från nyandligheten vid kontakten med kyrkan?
- Vilka är frågeställningarna från kyrkan vid kontakten med nyandligheten?
- Vad skiljer och vad förenar. Finns det någon ”mötespunkt” för varandras olika tolkningar av Gud, andlighet och kristendom?
- Vilka är de största ”stötestenarna” och finns det vägar förbi?
- Kan vissa begrepp inom nyandligheten utveckla och förnya kyrkan? I så fall vilka?
Redovisning av gruppernas samtal:
Frågeställningarna väckte nya frågor. Många återstår att samtala om. Från samtalen om vilka frågeställningar som finns från nyandligheten vid kontakten med kyrkan och vice versa noterades bl a såväl frågor om gudssyn som människo- och kvinnosyn samt syn på uppståndelsen, arvsynd, demoner, homosexualitet och reinkarnation. Upplevelserna av mötet mellan kyrka och nyandlighet varierade från totalt ifrågasättande till positiva inbjudningar för att finna gemensamma nämnare. ”Kyrkan” är inte en EN – våra kyrkor skiljer sig åt beroende på människorna i dem. Vilken kyrka pratar vi om? Den öppna kyrkan finns i alla våra nordiska länder, men vi som representerade Sverige tyckte nog att Norge och Danmark hunnit längre på den öppna dialogens väg med kyrkan som mötesplats.
Här följer många funderingar om den svenska kyrkans öppenhet idag:
Är kyrkan beredd att möta människor där de befinner sig?
Vill kyrkan värva människor till sina församlingar?
Med vilken intention går kyrkan ut?
Måste vi ha kyrkans ”teologiska tro” för att ”höra till” eller kan nyandlighetens människor accepteras som fullvärdiga medlemmar och medarbetare i kyrkans arbete, även om inte synen är helt samma på vissa detaljer i kyrkans lära och bibelsyn?
Är kyrkan redo att tolka bibeln på nytt sätt – i den tid vi lever i nu?
Är det så att kyrkan ”spärrar” sig för nya vetenskapliga upptäckter som skulle kunna möjliggöra ett närmande till t.ex. fysik, naturlagar och ett holistiskt tänkesätt? Varför hotas eller avskedas präster som framför alternativa (nyandliga) tankar? Varför tillåts inte en fri och öppen debatt inom kyrkan och kyrkans egna tidningar? Insändare från nya andliga strömningar publiceras inte. Finns det en vilja till en bredare dialog?
Andra frågor som diskuterades
Från nyandlighetens perspektiv:
Hur bejakar kyrkan den kvinnliga aspekten för att skapa balans mellan patriarkat och matriarkat?
Har Paulus blivit feltolkad med sitt budskap att ”kvinnan ska tiga i församlingen”?
Handlade det kanske om ”kyrkpratet” i bänkarna under gudstjänsten? Är vi ett med Gud, alltid, eller avskurna från Gud tills vi möter frälsningen?
Betyder ”frälsning” att vara en medveten människa, i nära kontakt med sin inre kärna, sin egen gudstro eller handlar det om ett ingripande utifrån?
Ser kyrkan Gud som en kraft eller en person?
Är kyrkans historiesyn cyklisk eller linjär?
Hur var det med de gamla profeterna? Var de inte ”barn av sin tid”? Är inte Bibelns berättelser delvis symbolbilder som profeterna tolkat utifrån sin världsbild?
Från kyrkans sida var frågorna inte lika omfattande i detta seminarium, men funderingen fanns om nyandlighetens människor är beredda att gå in i kyrkans arbete, i t ex alphagrupper? Nyandligheten tror utan kyrkans sakrament. Vad finns i stället? Det pratas så mycket om ”energier” i de nyandliga sammanhangen – vilka energier? Varför är inte kyrkans lära tillräcklig? Vad skiljer…
En grupp tyckte att dogmer, pålagd tro utifrån eller gudserfarenhet inifrån gav skiljande erfarenheter och inställningar liksom guds-, kristus- och människosyn som ju återfinns både inom kyrkan och i nyandliga sammanhang. Kyrkans syn är att Gud är en personlig Gud, en dömande och straffande Gud, Jesus är Guds ende son och människan är till sin natur syndig. Den bärande tanken inom nyandligheten är att mäniskan är av gudomlig natur, bär gudagnistan i hjärtat och att helighet är människans arvedel. Hon (människan) har ansvar för sitt liv genom tanke, ord och handling. Även om hon förlorat sin ”helighet” kan den återfinnas.
Så länge människan ”sover” i illusionen, (den värld vi uppfattar, den tankevärld vi skapat), och prövar sig fram, leker med sin fria vilja, kan hon inte ta ansvar fullt ut för sina handlingar och har inte tillgängliga redskap till förlösning från illusionen. Först när hon yrvaket ser sig omkring i sin värld och ser vad mänskligheten skapat genom tankar, ord och handling kan hon ta ansvar fullt ut. Förlösningen (frälsningen), går via vår medvetna vilja via Kristus och hans nåd till Gud. Ansvaret handlar om att hjälpa andra och att väcka medkänsla och kärlek i oss själva.
Inom nyandligheten ser man Gud som både fader och moder. Både en manlig och kvinnlig aspekt. Från detta håll upplever man att kyrkan länge gömt undan modersaspekten. Annat som skiljer är skuldbegrepp, arvsynd, synen på frälsning, den yttersta domen, uppståndelse och evigt liv. Uppfattning och förståelse för himmel och helvete, demoner, tankeformer och dimensioner. Karma och reinkarnationstanken. Relationer till andra religioner och trossystem.
En tro utan fruktan och tillit att Gud är i mig och vissheten att Jag Är i Gud ger livsenergi och trygghet inför både liv och död. Är det en tro och tillit som skiljer nyandlighetens folk från kyrkan? Har nyandligheten lärt känna demonerna och lärt sig neutralisera tankeformerna bättre än kyrkans folk? Synen på tid är olika – men behöver inte vara åtskild. … och vad förenar?
Mötespunkter:
• Gud är allas vår skapare. Gud har skapat Himmel och Jord.
• En personlig Gud är vår individuella del av Gud/helheten och är Guds individuella
röst i varje människa. (”Vårt högre Jag” inom NA).
• Bönen
• Medmänsklighet och omtanke om de svaga
• Förlåtelse mellan människor – ”illusionen” löses upp
• Längtan till försoning
• Nåden när vi överlämnar oss
• Heligheten
• Jesus ord – Jag är vägen, sanningen och livet
• JAG ÄR – en kod för Guds NÄRVARO i varje människa.
Det finns mycket gemensamt i bibeln och traditionerna och många gemensamma tolkningar. Vi vill leva som Jesus lärde! Jesusgestalten är ett gemensamt arv, men det finns spänningar kring hur bibeltexten har tolkat Jesus samtal och uppståndelsen för att ta några exempel. Ingen kan med säkerhet säga vad Jesus egentligen sa.
Vi förenas i att vi är människor. Vi förenas i omsorg om våra medmänniskor. Det finns alltid beröringspunkter i de frågeställningar vi möter. Vi ser Guds natur som helig ande, kraft och energi. Förenande begrepp är tro och hopp, längtan, hängivenhet, andliga behov och erfarenheter, tystnad och stillhet och NÅD. Även naturens gång och dess växlingar.
Mötespunkten är medvetandet om Gud, bibelns kärleksbudskap och den sanna dialogen, som levandegörs på ett inre plan mellan ”själens hjärta” och Gud och på det yttre planet mellan oss och andra människor. En förutsättning för den ”yttre” mötespunkten är att möjliggöra fler möten på individnivå. En annan mötespunkt är när nyandligheten sänder välsignelse till ”de mörka mästare som frivilligt gått ner i materien för att vara ’speglar’.
Syftet är för oss okänt, för det mesta. Vi kan inte döma, men välsigna för att få fram personens eget ’ljus’ istället för hat som förstärker mörkret. Det kan jämföras med kyrkans förböner”. Vilka är de största ”stötestenarna” och finns det vägar förbi? Gamla tankemönster och dogmer, gamla testamentet, syndabekännelsen, helvetet. Detta är inte tidsenligt. Även makten som kyrkan ändå fortfarande besitter, fördömandet som bottnar i rädsla för t ex irrläror och rädsla för att bryta mot den kristna teologin genom att t.ex. bejaka mångfalden. Vi och dom-tänkandet. Kvinnosynen. Att reinkarnationen är en del av naturens kretslopp.
Vägen förbi skulle kunna vara att spränga, vidga gamla ramar, att förena tanke och känsla. Acceptera den ”nya tiden” med en öppenhet för nya roller. Prästen som ”ordfördelare”. Låta många människors visdom komma till tals. En höjning av det kollektiva medvetandet. En gemensam hållning av flexibilitet och ödmjukhet inför att vi alla bär gudomlighet och helighet i oss. Vi kan säga ”Jag Är” – och anknyta till Jesus ord: ”är vägen sanningen och livet”.
Vara i kontakt med vår inre källa, med Gud, och ta emot inspiration och vägledning. Dialogen, det gemensamma samtalet och att förstå varandras språk är vägen framåt. Vi kan mötas i att Jesus ser oss som syskon, vänner. Öppna kyrkans lokaler – många av oss är medlemmar i kyrkan men har inte tillgång till meditationslokaler och mötesrum i egen regi.
Vi blir ETT som människor när vi upplever enhet – en grund för samarbete. Vi beskriver samma saker men använder olika begrepp utifrån våra egna tankemodeller. Till exempel kan begreppet karma förklaras med bibelns ord ”som vi sår får vi skörda”.
Kan vissa begrepp inom nyandligheten utveckla och förnya?
- Ja, förståelse för hela kroppens och jordens energisystem
- Hur healing och helande sker
- Hur NA ser på orättvisor och ondska i världen. Nyandlighetens sätt att tänka här lär
oss att hantera även de ”dåliga” erfarenheterna i livet.
- Tankens kraft och speglingar
- Hälsa och terapier för medveten rening av kropp och själ (tanke, ord och handling)
- Förståelse för psykets del i processen
- Förståelse för dimensioner och änglahierarkin
- Förståelse för att vi uppfattar Gud och den andliga verkligheten olika utifrån kultur
och miljö.
- Förståelse för att Guds ord silas genom vår egen personlighet.
Nyandligheten kan i sin bästa form förmedla kunskap och förståelse för hur vi kan vidga vårt medvetande och veta när vi är Ett med Gud – Källan.
En kyrklig förnyelse kan ske med hjälp av kärleksbudskapet, den villkorslösa kärleken, som är stark och levande inom nyandligheten. Att utgå från orden Jag Är för att komma i balans, att vara öppen för universums goda energier, för parallella världar och styrkan i att vi av nåd fått ytterligare ett liv för att hinna med att lära oss livets uppgifter och livets glädje i Guds gemenskap.
Dag 2 – Frågor om nutidsmänniskans möten med andliga upplevelser, media och om ”gränssprängare” som möjliggörare
Vid den andra seminariedagen delade seminariedeltagarna själva in sig i grupper efter intresse för de olika blockens frågor.
Block 2
�� Mystiken i nutidsmänniskan – vad sker i det inre?
�� Hur bemöts den enskildes, andliga upplevelser inom kyrkan (både barn och vuxna)?
Block 3
�� NA-inslag dyker upp överallt i massmedia. Radio, TV och tidningar är fulla av
nyandliga impulser. Vilka frågor finns utifrån TV-program som t.ex. ”Andarnas
makt”?
�� Hur möter vi ungdomarna efter påverkan av film, Internet och cyberspace med fiktiva
världar?
�� Hur kan vi finna vägar att förklara, bemöta ”felspår” och lotsa bland blindskären?
�� Har Nyandligheten ett särskilt ansvar här?
Block 4
�� Det finns ett enormt behov av upplysning och information om kyrkans roll ut i NArörelsen.
Missuppfattningar som bygger på kyrkans äldre strukturer är stor. Hur finner
vi former här?
�� Kyrkan har bibelstudier och öppna samtalsgrupper som dock oftast bara når de
traditionella kyrkobesökarna. Finns det något forum i närmiljön där de nyandligt intresserade
kan diskutera sina frågor fritt, i samarbete med kyrkan, t ex i studiecirkelform?
�� Hur arbetar gränssprängare som Brommadialogen i Sverige, Aeropagos och Emmaus
i Norge och ”I Mesterens lys” i Danmark?
Redovisning av gruppsamtalen block 2 (se ovan)
Mystiken i nutidsmänniskan. Vad sker i det inre? I takt med medvetandehöjningen öppnas mystikens värld för många. Steg för steg öppnas vi i förståelse för människans inre. Den ”fortsatta uppenbarelsen” når tusentals människor oavsett ras eller religion. Det handlar om direktkontakt med Gud och Jesus. Vi öppnar för visioner och uppenbarelser och får en total helhetsupplevelse av Gud och kärlekens väsen, av jorden och himlarna. För att förstå Guds rike kan vi få uppleva hur vi blir ledda upp och ner i dimensionerna. Vi kan uppleva oss själva som multidimensionella väsen. Fast rotade i nuet, i jord och materia men med helt öppet medvetande och förståelse för vad Gud Är och hela den kosmiska verkligheten. Vi blir vår egen mästare när helhetsupplevelsen av nåd öppnas för oss.
Vad sker – hur känns detta? Konkret känns vibrationer i hjärtat, i hela kroppen och en känsla av salighet. Alla celler upplevs kanske fyllas av ljus. Ett tillstånd där det negativa inte existerar. Allt är bara gott här och nu. Under en tid kan det vara svårt att möta omvärlden. Stöd behövs ofta av personer med erfarenhet av detta tillstånd så att tillvaron balanseras.
Efter denna helhetsupplevelse blir livet mera gott att leva - i glädje och enhetskänsla. Hur bemöts andliga upplevelser inom kyrkan? Idag finns en större öppenhet bland präster och aktiva personer inom kyrkan för människors andliga upplevelser och tankar. Men det händer att barns öppenhet behandlas som fria fantasier och deras upplevelser förnekas med slutenhet, skuldkänslor som följd och stora problem som vuxna. Ungdomar och vuxna ifrågasätts också ibland när de berättar om sina tankar och upplevelser. De bemöts med osäkerhet, misstänksamhet och rädsla. Kan det finnas en rädsla för begreppet ”andlighet” och andliga upplevelser inom kyrkan?
Ge barnen redskap att bemästra sina upplevelser i ”den andliga världen”. Att bejaka och låta dem berätta det som de ser och som vi andra inte har tillgång till. Det kan vara äkta, vackra och glädjefyllda upplevelser. Men psyket kan ju också skapa fantasimonster utifrån t ex TV och videovåld. Lär barnen att be om hjälp och beskydd och att tänka på änglavärlden och sina skyddsänglar. En del barn ser ju faktiskt också änglar. Det vi fokuserar på drar vi till oss och med vetskap om änglanärvaro kan barnen känna mer trygghet när de är ensamma.
Trösterikt är att det är mer tillåtet idag att se och höra det andra inte ser och hör. Barn och vuxna med ”bokstavsdiagnoser” och deras föräldrar behöver vårt stöd. Dessa barn ska inte drogas ned. Många begåvade barn far illa och kan få felaktiga diagnoser som ADHD och Aspberger för att ingen förstår att de bara är ovanligt intelligenta – har tillgång till alla sina sinnen - och behöver extra stimulans. De försöker vara som andra istället för att känna att de duger som de är. Vårt samhälle, vårt utbildningssystem, vårt sätt att förhålla oss till ”människor” som faller utanför uppställda ramar måste förändras. Det är ramarna som ska bort eller vidgas – inte barnen.
Vi har ett ansvar att möta människor hjärta mot hjärta och visa på att det som sker i det fysiska många gånger är en naturlig reningsprocess. En utbrändhet kan vara en start, en början på processen att ta ansvar för sig själv och söka hjälp av andra. Skuldbegreppet ochatt se på sjukdom som ett straff orsakar mycket onödigt lidande. Det är ett medmänskligt ansvar att finnas till för den som mår dåligt, vara närvarande och hänvisa vidare, tipsa om alternativa vägar som motvikt mot all psykofarmaka som erbjuds.
Präster kan ha den rollen men de har också många andra åtaganden. Du och jag behövs. Det är oerhört viktigt att visa på den stora potential till förändring och personlig utveckling som finns hos varje individ.
Redovisning av gruppsamtalen i block 3 (se ovan)
Media och Ungdomarna
Fråga 1. Vi har kanske en öppnare attityd i Sverige än i Norge, t ex så fick en film om regressionsterapi söka sig till svensk TV för att bli producerad. Filmerna, mer eller mindre spekulativa, speglar folkets behov. Filmserien Andarnas Makt tolkas som att blockerande energier löses upp när folk som känt sig belägrade av osynliga ”andar” fick hjälp av synska personer. Ett program med genomslagskraft. Cosmos-filmer skrämmer ibland just för att de klingar an djupt in i själen, de sätter igång en process som det är dags för. Ungdomarna ska ses som ett steg ytterligare framåt på den vägen. Men hur hanterar kyrkan dessa NA-inslag?
Fråga 2. När ungdomar har påverkats av fiktiva världar via film, Internet och cyberspace behövs en absolut acceptans från oss för barnet, den unga. Vi ska fråga dem hur de känner inför det de sett. Helst bör vi också i större utsträckning se det de ser för att ha en chans att förstå fascinationen. Deras upplevelse är ju verklig trots att vi som föräldrageneration kanske inte kan förstå den alla gånger. Vi bör ändå vara medvetna om att så kan vara fallet. De ska få bygga upp en tillit till att de duger, att de har sitt liv att genomföra oavsett om det de tar till sig "duger" i våra ögon eller inte.
Fråga 3. Med grund i vår egen förståelse för världen, universum och kosmos kan vi kanske förklara och bemöta felspår, men det troliga är att vi vuxna behöver skaffa oss mer egen kunskap om vi ska kunna lotsa bland blindskären.
Fråga 4. Barn förstår symboliskt och vuxenvärlden måste då visa färg, t ex angående andlig status. Viktigast är nog en accepterande attityd, och att istället pedagogiskt leda in på områden vi vet håller att särskåda även känslomässigt så att begreppen kan landa och barnet gå vidare. Likväl bör gränser sättas.
Barn idag är steget längre än vi är. De "nya barnen" har det svårt, därför än viktigare med dialogen ovan, speciellt alltså den känslomässiga. Dessa barn ”vet” sanningen och de värsta bråkstakarna är kanske de som har mest under kepsen. Vi sviker barnen med våra reaktionsmönster. Det finns en "bakvänd besjälning" hos animerade filmer idag, enkla småbarnsfilmer som
Byggare Bob t ex. där byggmaskiner får ersätta den nära kontakten med lugnt liv och natur som uppstressade småbarn idag kanske missar. Hur identitetsutvecklande är det Men ... kanske det är på en precis lagom nivå för vad ett andligt inre medvetet barn klarar av från början, behöver vakna upp med? Mindre påträngande/reellt än verkligheten, så de alltså mer än undermedvetet redan har ett grepp om. Det ska bara förlösas i en hastighet som det unga barnpsyket klarar av utan att ta skada!!
En kontinuerlig kontakt med naturen, som lagom skrämmande/påträngande bakgrundsridå, är önskvärd. Vuxensamhällets ensidigt krävande och påminnande olycksprogram (om våldet i verkligheten) behöver kunna hållas på avstånd. Igen: Känsla, konst och rogivande/storslagen/nära natur!! Naturkontakt uppmuntrar kreativiteten, det är belagt inte minst av Reggio Emilia-pedagogiken. Dialogen hemma och i skolan, är betydelsefull när vi inser att vi vuxna inte är myndiga att tala om hur det ska vara.
Barn och ungdomar har rätt att söka sin egen essens utan påtryckningar att uppnå omvärldens förväntningar. Att vi får dem att förstå att de duger, att de inte behöver vara duktiga för oss, och där binda upp deras energi. Istället frigöra!!
En förändring har skett påpekade en av seminariets konfirmationspräster. ”Förr trodde konfirmanderna inte på någonting. Idag tror de på allt!” Vi måste använda all vår samlade medkänsla och vuxna erfarenhet för att försiktigt lotsa den unga människan på eget vatten in till fastare markkänslan igen. Ge dem tillbaka tron på framtiden! Man vet aldrig vad en människa är/kan och att vi får vara lite uppmärksamma på att inte använda vårt vuxenövertag till att bekräfta våra egna sanningar! Om vi därigenom skulle binda barnet på en för låg nivå så har vi gjort både individ och samhälle en björntjänst. Andra kommentarer om nyandlighetens särskilda ansvar. Det behövs upplysning eftersom många ungdomar saknar kunskap om kristendomens grundstenar och Jesus ursprungliga budskap till världen. Vi vuxna ska berätta seriöst också om egna insikter och erfarenheter – och berätta om farorna med vissa företeelser inom NA.
Block 4
Behovet av upplysning och information om kyrkans roll bland nyandligheten är stort. Präster bör söka upp NA-rörelsen och berätta om kyrkans arbete idag, t ex meditationsgrupper och alternativcentra. Det finns missuppfattningar om kyrkan som har sin utgångspunkt i förgången tid.
Respekten för den kyrkliga ”överheten” sitter i och är ett hinder för sökare som inte får den hjälp de behöver. Kyrkan uppmanas att öppna sina dörrar på vid gavel och ha en ödmjuk men tydlig attityd i mötet med nya sökare. Våga också se de seriösa sökarna som en resurs. Bjud in företrädarna för NA till kyrkan för informella träffar och samtal i en öppen och respektfull dialog om vad som skiljer och förenar.
Det handlar om att stödja varandras sökande efter Gud. Bjud in till träffar där vi arbetar tillsammans i bön och meditation där vi också kan dela erfarenheter. Starta studiecirklar och studera tillsammans de kontroversiella begreppen öppet och fritt utan pekpinnar –gärna under medverkan av präst eller annan aktiv inom kyrkan. Inbjud föredragshållare från både kyrkan och nyandligheten. Läs om den kristna mystiken och om mystiken i andra religioner.
Andens eld lyser överallt. Finns det forum att mötas i, lokaler utanför eller i kyrkan? Nya former, nya ceremonier efterfrågas för kontakt med den gemensamma heligheten. Det finns neutrala platser om man tycker kyrkan är för trång. I Stockholm finns Hälsans Hus, Fryshuset, Brommadialogen med Harry Månsus som initiativtagare och deras Höstakademier, Helande verkstäder, Brobyggeutbildning, Shalomgemenskap och den öppna dialogen med nyandligheten har varit och är föregångare i Sverige. Aeropagos, Emmaus, projektet I Mästarens Ljus arbetar som gränssprängare i Danmark och Norge
Alphagrupper som finns i många kyrkor, i Arvika t ex, drar till sig sökande. I Alphagrupperna lär man känna Kristus genom en praktisk grundkurs i kristen tro utformad för att möta den ”ickekyrkvana” besökaren. Den finns idag i över 100 länder och i alla större samfund. Bibelstudier anses inte dra folk till kyrkan, däremot är meditationer mer gångbara och accepteras nu av kyrkan själv som ofta arrangerar meditationer av olika slag.