Kyrkan och den nya andligheten - mystiken och nutidsmänniskan
Här en referatsamling från olika tidsskrifter om Sunnekonferensen den 16-17 september 2005 sammanställd av Inga-Lill Wener.
Vad kan kyrkan och nyandligheten lära av varandra?
Frågan stod i centrum när föreningen Brobygge & Dialog i samarbete med Brommadialogen och Sensus studieförbund arrangerade en tvådagarskonferens på Quality Hotell i Sunne med Musikmässa i Sunne kyrka på fredagskvällen. Omkring 120 personer från Norge, Danmark och Sverige med olika bakgrund och erfarenheter av tro, Gud, kyrka och vad andlighet betyder möttes till erfarenhetsutbyte och dialog. Alla föreläsarna var präster från någon av de nordiska folkkyrkorna och övriga medverkande kom från kyrkliga sammanhang eller hade en fot i vardera gruppen.
En av föreläsarna, Rigmor Borg, präst i Lerums församling, skriver i sin lokaltidning den 6 oktober 2005:
– Vårt möte blev en av de starkaste upplevelser jag gjort under mina många år i kyrkans tjänst. Här samlades människor som lever öppet inför livets mysterier, öppet inför vad Gud gör med människor idag i vår tid. Många kan berätta om tuffa livsresor, resor som trots motgångar och prövningar, eller kanske just på grund av dessa, funnit sig själva, funnit andra människor i starka möten och fått kontakt med livets Källa, Skaparen, Gud. ….
Kanske var höjdpunkten mässan i Sunne kyrka sent på fredagskvällen. Vi präster som där fick vara med och tjäna var djupt tagna av den reservationslösa förväntan som tog sig uttryck i hur alla tog emot bröd och vin i glädje och stor tacksamhet. Många ögon var tårade och vi var många, många som den kvällen fick en känsla av att något mycket viktigt håller på att ske, nämligen att den gamla kyrkan sakta öppnar sig för den mycket stora andliga rörelse som äger rum utanför kyrkan idag, bland de människor som någon kallat ”kristna i exil”.
I det mötet vill jag gärna fortsatt vara med och jag är glad att många, många flera vill det.
I tidningen Sändaren, Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundets tidning, (text och foto, Louise Andersson) står det mycket om Rigmor Borg som ”tog semester från Gud och fann en ny andlighet”. En stor del av hennes föreläsning refereras i tidningen. Ta del av hela hennes föredrag här.
Fortsätt samtalen
Utdrag från tidningen Budbäraren, EFS, 6 oktober 2005.
I tidningen Budbäraren den 6 oktober ställer redaktör Per Erik Lund frågan om kyrkan och nyandligheten överhuvudtaget ska mötas? Så fortsätter han:
– Efter att ha varit med på helgen måste jag svara ett obetvingat ja! Kyrkan och nyandligheten ska självklart mötas. Åtminstone den nyandlighet som på ett eller annat sätt relaterar till Kristus. Det är klart att det finns inslag på den nyandliga scenen som är direkt ointressant och stötande för kyrkan. …. Men att samtala med människor med upplevelser som liknar dem som finns i kyrkan är en självklarhet! Kyrkan har mycket att lära i de samtalen, men jag är efter helgen övertygad om att det stora kan ske när kyrkan får vara med och påverka nyandligheten. Kyrkans rika erfarenhet av själavård och teologisk bearbetning kan styra mycket av nyandlighetens avarter tillrätta. Nyandlighetens människor är påverkbara. Eller som Harry Månsus, ledare för Brommadialogen och medarrangör till konferensen, uttrycker det på annan plats i den här tidningen:
- Jag är skarp i min kritik mot en opersonlig gudsbild, ett energiuniversum, reinkarnation och att man i nyandligheten inte tar in människans brustenhet till exempel. Det finns tydliga gränsdragningar i guds- och människosynen. Men i mötet med nyandligheten och sökande människor är jag väldigt försiktig att betona skillnaderna. Min och Brommadialogens kallelse är inte att markera gränsen utan att dra människor över gränsen till en levande tro på Kristus.
- Nyandligheten är ett exempel på den religiösa längtan som finns i samhället, och här har kyrkan världens chans. Jag tror framför allt det är en chans för Svenska kyrkan, som skulle kunna få in mängder av hängivna människor i en väckelse av 1800-talskaraktär. Svenska kyrkan har ett försprång gentemot frikyrkan, dels genom sin generellt öppnare attityd, dels genom sina byggnader. De gamla kyrkorna med sin air av mystik lockar mer än frikyrkornas stramhet ”där en mikrofon är den enda symbolen”, som Harry Månsus uttryckte det.
Den nyandliga vågen kan skapa folkväckelse i kyrkan
Vi fortsätter att läsa tidningen Budbäraren.
I kyrkan talas om profetior, helande och tungotal. I nyandligheten om kanalisering, healing och änglaspråk. Beskriver orden samma sak, eller är det skillnad på att bli frisk efter förbön och efter healing?
Den norska prästen Mette Sofie Robertstad fick stort gensvar för sitt föredrag om hur hon som präst och healer möter människor med andliga erfarenheter som inte självklart finner sin plats i kyrkan. ….
– Hur gör man med erfarenheter som går utanför det normala? Har vi en teologi som är meningsfull för de erfarenheter människor har?
Hon berättade bland annat om kvinnan som kom till henne för ett samtal och sa att hon cirka 14 dagar innan en person dör får vetskap om detta. Eller människor som kommer till henne för de vill få spöken utdrivna ur hus. Eller som har kontakt med avlidna.
– Om detta fick jag inte lära mig på prästseminariet, sa Mette Sofie och drog ner en av många skrattsalvor från åhörarna.
Är healing och förbön med handpåläggning uttryck för samma sak? Änglaspråk lika med tungotal? Eller kommer dessa uttryckssätt från olika källor? Det tror inte Mette Sofie. Hon hänvisar till Paulusorden om att inget, vare sig död eller liv, änglar eller andemakter kan skilja människan från Gud.
– Kan det finnas liv utanför livet i Gud? Ofta är det orden som står i vägen för förståelsen av varandras upplevelser.
– Ord kan spärra eller öppna upp.De religiösa erfarenheterna är lika men beskrivningarna blir olika och det skapar missförstånd. Vi behöver finna erfarenheterna som finns bakom orden. Ta del av Mette Sofies hela föreläsning.
Kyrkan en god plats att växa i
Vi fortsätter att läsa tidningen Budbäraren.
En annan norsk föreläsare var Helge Hognestad. Han var under många år präst i norska kyrkan, men blev avstängd på grund av sina åsikter om att Gud är kraft. Några år före pensioneringen fick han dock tillbaka sitt prästämbete. Hognestad framhöll det paradigmskifte som är på gång om att ”Gud är ute” till ”Gud i människan”. Det är en logisk följd av människan utveckling, enligt Hognestad, och som börjar med Jesu ord ”Guds rike är inom er”. Men fokus flyttas också från människans syndighet till människans potential. Det är inte en ny religion som håller på att formas, men en fördjupad kunskap om Jesus budskap.
Han framhöll den Sverigeaktuelle anglikanske biskopen John Shelby Spongs teori om att teiismen håller på att dö och att det innebär att mänskligheten går mot en större vuxenhet. Hognestad menar att Spong ger kyrkan en utmaning att möta det nyandliga intresset så att dessa människor ska finna kyrkan som en god plats att växa i.
Ta del av Helge Hognestads hela föreläsning.
Anders Blomquist, kyrkoherde i Väckelsång, framhöll i lördagens avslutande panelsamtal att kyrkan måste lära sig det nyandliga språket. Vad menar människor när de talar om energier, auror, chakran etc. Kyrkan måste också försöka förstå människors tankar om själarnas tillvaro efter döden. Anders är själv reinkarnationstroende.
– Kyrkan behöver inte tro på reinkarnation men respektera att människor har minnen från tidigare liv. Men varken som ”kyrklig” eller ”nyandlig” ska man köra sin sanning i halsen på andra.
Kan man vara i kyrkan som andlig varelse? Anders Blomquist hoppas på kyrkan som inre växtplats för människor. Kyrkan har många stora tillgångar att tillföra de nyandliga människorna.
Du kan vara mystiker utan att du vet om det
Biskop emeritus Martin Lönnebo talade om mystiken och nutidsmänniskan. Mystik kan, om uttrycket tillåts, låta mystiskt och ockult. Men varje människa är egentligen mystiker, även om man inte alltid vet omdet, menar han. ….
– Alla människor är bevarare av mysteriet Guds hemlighet om livet och tillvaron. Gud är mysteriernas mysterium. Vi möts alla i Guds outgrundlighet. Där får vi vila. Så innan vi blir osams får vi börja med att tänka på Guds djup. men också att gud är så oändligt nära. I Gud är det som vi lever, rör oss och är till.
Den största, kanske enda dygden, är att inte förakta. Man ska inte förakta en annan människas sökande.
Det stora problemet idag är åtskillnaden mellan heligt och profant, menade Martin Lönnebo. Både det andliga och det profana lider av detta. En andlighet åtskild från det profana livet blir fundamentalistisk och hård. Men när det enda viktiga blir det profana så blir människan en maskin och universum en kall plats eftersom det då ”inte finns någon anledning att titta upp mot stjärnorna”.
– Det ondaste ordet är ”eller”. Det godaste ordet är ”och”. Med andra ord: Både och är bättre än antingen eller.
Martin Lönnebo säger vidare i ett senare samtal med Budbärarens redaktör att på djupet kan andliga människor alltid samtala. Man ska inte vara rädd och tänka på gränserna, utan på centrum.
Martin Lönnebo har funnit ett uttryck som han nästan alltid kan använda när han samtalar med andra människor. Det är: ”det ligger något i det du säger.” För det gör det nästan alltid. Och utifrån det kan man få samtal på djupet.
Att dra människor till en levande tro på Kristus
– Som pastor fick jag många spännande teologiska utmaningar att bearbeta för lång tid framåt, säger Harry Månsus, ledare för Brommadialogen, om konferensen Kyrkan och den nya andligheten.
Brommadialogen startade som en plattform för dialog mellan kyrka och nyandlighet. Med tiden har fler verksamhetsområden tillkommit och dialogen med nyandligheten är inte lika högt prioriterad. Men Brommadialogen stöder det arbete som föreningen Brobygge & Dialog startat och var medarrangör till Sunnekonferensen.
Harry Månsus blev särskilt berörd av norska prästen Mette Sofie Roberstads föredrag, till exempel om helanden som sker utanför kyrkan.
– Hur ska vi teologiskt och religionssociologiskt tolka dessa intensivupplevelser som människor erfar utanför kyrkan? Vilken koppling har de till kristen mystik? Det är en utmaning att arbeta med de frågorna.
- Det är intressant, menar han, att se att texter från etablerade kristna mystiker som Martin Lönnebo, Margareta Melin och Wilfried Stinissen, lätt kan klippas in i texter på alternativscenen och vice cersa. Men därmed inte sagt att det finns tydliga skillnader mellan kristen tro och nyandligheten. …….
– Min och Brommadialogens kallelse är inte att markera gränsen utan att dra människor över gränsen till en levande tro på Kristus. Jag förvägrar ingen som tror på reinkarnation nattvarden, och jag ser mig förpliktigad att föra samtalet.
Likaväl som människor blivit skadade av mötet med kyrkan, har människor blivit skadade av nyandligheten. Harry Månsus säger till exempel att hans allra svåraste själavårdsfall rör personer som varit involverade i nyandliga rörelser. I mötet mellan kyrka och nyandlighet så har kyrkan oerhört mycket att komma med just när det gäller själavården och teologisk bearbetning, menar han.
Brittas upplevelser får inte plats i kyrkan
Under konferensen vittnade många deltagare om andliga upplevelser som går utanför det som traditionellt finns inom kyrkans ram. drömmar, visioner, syner, helande, kosmiska resor, kontakt med avlidna, minnen från tidigare liv.
Britta Bergstedt, medlem i EFS (evangeliska fosterlandssiftelsen) är sprudlande glad över konferensen om kyrkan och den nya andligheten i Sunne.
– Jag har så mycket inom mig som jag vill berätta. Det får inte riktigt plats i kyrkan, men här är det okej.
Sedan Britta som mycket ung flyttade till Stockholm har Betlehemskyrkan där varit hennes kyrka. Allt sedan barnåren har hon också haft erfarenheter och intensivupplevelser som är vanliga i så kallade nyandliga sammanhang: syner, visioner, varsel, kontakt med avlidna, resor i kosmos, minnen av tidigare liv med mera. Vid två tillfällen har hon också stigmatiserats. Dessutom vakar skyddsänglar över henne hela tiden.
Upplevelserna har varit viktiga för Britta, men hon sörjer över att dessa extraordinära upplevelser ofta ses som suspekta i kyrkor, även om hon inte vill peka ut Betlehemskyrkan som särskilt stängd. Konferensen i Sunne gav henne också gott hopp om att en förändring är möjlig.
Britta Bergstedt vill inte se sig som en evangelist, det låter för stort, säger hon. Men hon vill vara ett ljus som visar människor till Jesus Kristus.
– Jag minns särskilt en upplevelse jag hade som flicka, då jag i en vision såg hur jag och andra lyftes upp mot Jesus i skyn. men några blev kvar och jag kämpade för att lyfta med dem också. Jag har förstått visionen som att min uppgift är att hjälpa andra människor till himlen.
Alla de övernaturliga händelser som Britta varit med om, kopplar hon också till Jesus.
– Men nyandligheten är inte ny! Det är urkristendomen. Nu är det tid för den igen. Jag vill vara med och spränga alla ramar som kyrkan byggt upp genom åren. Jesus gjorde under och det gör han än i dag. Och det står ju i Bibeln att större under än vad Jesus gjorde ska vi får vara med om!
Men finns det inga faror i nyandligheten?
Utdrag ur Sändaren nr 19, 6 oktober 2005
– Likaväl som man kan peka på negativa saker i kyrkan finns också det som inte är bra inom nyandligheten. Det gäller att be om vägledning, lyssna på svar och göra det som känns rätt. När jag ber Gud om vägledning förväntar jag mig att få det.
– Kyrkan har inte längre monopol på tro och andlighet, förklarar Inga-Lill Wener, ordförande för Brobygge & Dialog som anordnade den nordiska konferensen i samarbete med Brommadialogen och Sensus studieförbund. En ny andlighet håller på att utvecklas och som rätt använd kan förändra och skapa, som lever sitt eget liv utanför de kyrkliga sammanhangen. Men dessa världar har svårt att mötas och därför vill vi skapa dialog mellan den nya andligheten och den etablerade kyrkan.
Genom att låta präster och teologer tala över temat och samla många människor hoppas projektgruppen bakom konferensen att det ska skapas grupper och nätverk där dialogen fortsätter mellan kyrka och nyandlighet. Över 100 personer från Svenska och norska kyrkan, Brommadialogen, föreningen Brobygge & Dialog och från nyandliga nätverk i Norden samlades under två dagar för dialog.
– Vi behöver mötas till andlig gemenskap, fortsätter Inga-Lill. Genom att lära känna varandra kan vi kanske också se det positiva med en andlig mångfald. Det innebär också att vi behöver träna på dialogen med vårt eget inre som vi ofta glömmer bort.
Inga-Lill tror att kyrkan och den nya andligheten har mycket att lära av varandra, men framför allt behövs en förståelse dem emellan. Det man inte känner till är ofta skrämmande och hindrar kommunikationen mellan människor. De som lever med kristendomen behöver därför lära sig om vad nyandligheten innebär och tvärt om.
– Jag tycker att det är spännande att få leka med tankar och utforska den andliga verkligheten. Jag är uppväxt inom Svenska Missionskyrkan där jag länge var verksam och min gudstro har alltid varit stark. Mitt möte med nyandligheten för fem år sedan gav mig nya impulser att bejaka min andlighet. Min tro ger stabilitet och kraft för mitt nuvarande ideella arbete.
Det är viktigt att man kan få känna sig respekterad när man kommer med sina upplevelser och att få vara del i ett sammanhang, annars kan man känna sig andligt hemlös, menar Inga-Lill. Kyrkan behövs – där finns rum skapade för enhet och stillhet.
Språkförbistring råder
Ingrid Krianon är initiativtagare till konferensen och arbetar med dialog mellan kyrkan och nyandligheten. Hon föreläser i kyrkan och besöker andliga centrum för att försöka skapa förståelse för frikyrkans och nyandlighetens språk. Hon menar att det finns så många låsta positioner bara på grund av att man använder olika ord.
– Vi måste arbeta för att skapa försoning mellan människor, och mellan människan och Gud.
1989 fick Ingrid en stark vision. Hon skulle starta ett brobygge emellan kyrkan och nyandligheten. Föreläsningarna var en början på detta men hon har också fått en vision om den här konferensen.
– Jesus har alltid talat till mig i viktiga tidpunkter i mitt liv. Jag fick en stark impuls att anordna den här konferensen eftersom dialogen mellan kyrkan och nyandligheten måste bli bättre. Det är bland de sökande människorna som anden tränger igenom starkast nu och då måste det finnas kunskap om hur man möter dem.
I Kyrkans Tidning nr 38 inleder Brita Häll sitt reportage så här:
Bränt barn skyr inte alltid elden.
Ibland kommer det tillbaka och säker värme. Konferensen i Sunne om kyrkan och den nya andligheten hade kunnat ha underrubriken ”hem till kyrkan”.
En av deltagarna är Berit von Scheven från Karlstad. Så länge hon kan minnas har hon sett änglar, uppfattat budskap och fått förvarningar om saker som ska hända. Men om detta sa hon som barn inte ett knyst. I den kyrkliga miljö där hon växte upp var mediala förmågor oacceptabla. Med tiden bröt hon med kyrkan.
– Hela jag fick inte plats. Det var också den straffande guden och detta med ”fattig, syndig människa” som jag tog avstånd ifrån, säger Berit.
– Det nyandliga har jag utvecklat inom mig själv i många år. Jag trodde jag skulle klara mig utan Gud och kyrkan, men det är bara att buga och bocka: visst klarar jag mig med jag blir inte hel.
Hur svarar kyrkan på ropet från de förlorade sönerna och döttrarna?
– Det vore oerhört tragiskt om djupt sökande människor finner en stängd kyrka, säger Martin Lönnebo, Linköpings förre biskop, som var en av konferensens huvudtalare.
Den nya andligheten har länge betonat det inre och det individuella, menar han. Därför känner många ett behov av en församling och en yttre ordning. Kyrkan i sin tur behöver förnyelse. Därför måste dörren hållas öppen.
Däremot tycker han att kyrkan ska avvisa ”de underligheter i nyandligheten som inte är seriösa”. Meningen är inte heller att kyrkan ska vattna ur sitt budskap. Det håller kyrkan redan på med och det är riskfyllt, påpekar Martin Lönnebo. Receptet mot förflackning är enligt honom fördjupning, både inom kyrkan och inom den nya andligheten. För på djupet finns Gud:
– När vi har en tvistefråga, tänk att det är en sten. Jag kastar den i Guds djup och så väntar jag på att få höra när den når till botten. Innan vi blir osams ska vi börja med tanken på Guds djup.
En mystisk doktor på besök
Värmlands Folkblad den 17 september av Maria Eriksson
Martin Lönnebo presenterade sig som en doktor i hållfasthetslära. En mystisk doktor som bygger broar mellan kyrkan och nyandligheten. Han ser just detta brobyggande som en viktig uppgift.
– Många faktorer bidrar till motsättningarna i världen, men motsättningarna med religiösa motiv blir allt större och farligare. Därför är brobyggandet bland det allra viktigaste vi kan ägna oss åt. Vi får börja bygga broar till de närmaste, de härhemma i Sverige och söka efter det vi har gemensamt. …
Martin Lönnebo talade om ämnet ”Mystiken och nutidsmänniskan”. I föredraget är nutidsmänniskan den mystiske doktorns patient och hon får sig många tänkvärdheter till livs i doktorns väntrum och undersökningsrum.
– Det finns en enda dygd och den är att icke förakta. Men nutidsmänniskan är duktig på att förakta, för det behövs ödmjukhet för att inte göra det, säger Martin Lönnebo och syftar bland annat på kyrkans inställning till nyandlighet.
Att här byggs broar innebär inte att bara kyrkan och de nyandliga krafterna sträcker ut händer till varandra – det är också en önskan om att gränserna mellan det naturvetenskapliga, det som går att bevisa, och det andliga ska suddas ut.
För de knivskarpa gränser vi har satt mellan de som är troende och de som förlitar sig helt på naturvetenskap har gjort att fler i vårt samhälle mår dåligt, menar Martin Lönnebo.
– Behovet av en mening i livet är grundläggande hos alla. Och upplevelsen av att behöva något mera, kan man känna utan att vara religiös. Om det enda verkliga är det profana (det som rör det vardagliga livet), så betyder det att universum är något dött. Att människan är en maskin som bara är bärare av gener. Och det är något stort och avgörande när vi dödar rymden och rymden i människan, säger Martin, som också ser en risk med strikt polarisering: Att naturvetenskapen står oförstående inför den andliga världen och att religionen å andra sidan blir fundamentalistisk.
Martin Lönnebo har fyllt 75 år i år och har tidigare sagt att han efter sin pensionering ägnat sig åt att få människor att öva sig i att se att livet är något fantastiskt. Öva sig i att känna livsmodet, som innebär att acceptera livet som det är, med glädje och svårigheter.
– Nu när budskapet vi får är: du duger inte, då behövs det sägas. Du är en pärla och vi ska träna att se varandra som pärlor. För vad skulle hända om vi såg på allt och alla med respekt? Underverk. Mirakel. Och detta är den fullständiga motsatsen till flum.
Projekt för dialog - "Now is the time"
Konferensen i Sunne var avsparken för ett tvåårigt projekt som leds av föreningen Brobygge & Dialog. Syftet med projektet är att skapa dialog och kunskapsutveckling mellan traditionella/konventionella och alternativa verksamheter. Personer och organisationer från Sverige, Norge och Danmark är knutna till föreningen.
– Broar ska byggas mellan människor som representerar olika verksamheter och uppfattningar som mellan nyandligheten och kyrkan, traditionella och alternativa terapiformer, konventionell och alternativ medicin men också mellan nutidsmänniskan och naturen, berättar Inga-Lill som också är projektledare.
Föreningens mål är att skapa en dialog mellan representanter ifrån alla dessa ämnesområden för att skapa ett erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling omkring tillvarons centrala frågeställningar. Detta ska göras utifrån ett helhetsperspektiv på människan och hennes miljö för att undersöka sambandet mellan människa, miljö och samhälle, andlighet, hälsa och välbefinnande.
Föreningen samarbetar med flera nordiska organisationer.
Emmaus är ett nätverk av grupper som arbetar för två saker. Att skapa rum för stillhet och att sätta ord på vad som händer med andligheten i Norge idag.
– Den norska kyrkan har inte så mycket övers för nyandligheten, förklarar Omar Nybraaten som var Emmaus representant på konferensen. Därför är det viktigt att vi skapar dialog mellan kyrkan och nyandligheten. Dialogkvällar är ett exempel där vi låter en präst och en representant från den nya andligheten prata om och diskutera företeelser som finns inom båda områdena, som änglar eller healing/helande.
Omar berättar att kyrkan är osäker på vad man ska göra när man möter nya andliga uttrycksmedel. Ofta har människor starka personliga erfarenheter som de vill dela men ingen vill lyssna.
– Nyandligheten tror jag kan hjälpa kyrkan hitta fönster att möta människor som de är. De flesta som kommer till kyrkan är intresserade av teorier och liturgi. De vill kunna vara som de är.
IKON-Danmark är en ekumenisk rörelse för människor från många olika samfund. De har det gemensamt att de är intresserade av en religiös dialog med människor som har en annan tro än den kristna.
Inom det nationella närverket finns talare och själavårdare med erfarenhet av att informera om nyandlighet och kristendom. Det finns också stor erfarenhet av att tala med människor som har kommit i kläm i mötet med nyandligheten och behöver vägledning och själavård.
– Det finns många kristna som lever i exil och som inte känner sig hemma i kyrkan alls, säger Steen Bonde som talade på konferensen.
I verksamheten man bedriver ingår samtalsgrupper, själavård men också informationsverksamhet.
Trond Strømme representerade ”I Mesterens Lys” (Norge och Danmark) på konferensen och förklarade att detta endast tre år gamla norska projekt går ut på att försöka hjälpa människor att bli hela. De försöker nå ut till andliga sökande och sprida evangeliet genom dialog.
– I Oslo samlas vi regelbundet på en vegetarisk restaurang och de som kommer har mycket olika bakgrund och olika slags andlighet, men Jesus är central i vår gemenskap. Vi tror att Gud är nära oss och att vi måste fundera över hur vi ska leva ut det vi tror. Vi tycker också att vi kan lära oss mycket av andra sorters andlighet.
Präster ur gemenskapen har också deltagit på stora alternativmässor och bidragit med förbön och andlig vägledning ur deras perspektiv.
På Mundekulla Kurs & Retreatgård är människans inre välbefinnande i centrum.
Peter Elmberg medverkade i konferensen bland annat med sin sång Now is the time – en sång för fred. Han har över tusen olika framträdanden i bagaget och har skrivt mer än 400 egna sånger samt medverkat i diverse Musikaler. Han ger både konserter och förläsningar på temat Etik och Mänskligt växande inom såväl skolor, landsting, företag samt genom kurser på Mundekulla. Tillsammans med Anne Nilsdotter Elmberg, har Peter varit verksam på Mundekulla Kurs & Retreatgård sedan sommaren 1999, där de bland mycket annat arrangerat inspirerande föreläsningar och samtal kring de djupare livsfrågorna. Anne och Peter har även skrivit en rad cirkeldanser som de framfört i olika sammanhang.