KINA-brev 9
Västerås bakom folkbilen Geely!
Vi såg flera Geely-bilar i Peking. Och då tänkte vi alltid på Västerås, som starkt har bidragit till Geelys tillblivelse.
ASEAs ledning i Västerås tillhörde nämligen det stora undantaget, som tidigt förstod Kinas enorma möjligheter. Genom äktenskapet med schweiziska Brown Boveri insåg den redan 1985 nödvändigheten att möta den globala utmaningen.
Idag är det robotar från ABB Robotics i Västerås som medverkar att bygga den nya kinesiska folkbilen Geely, Den introducerades internationellt med västerländsk glamour 2005 vid bilmässan i Frankfurt. Kinesiska skönheter matchade utan vänstervridna samvetsbetänkligheter bilens tilltalande linjer.
Och västeråsarna ler belåtet. De fortsätter att satsa på Kina.
Dags för China Park i Teknikbyn!
Teknikbyn i Västerås har sedan flera år tillbaka funnits i Shanghai Zhanjiang Hi-Tech Park. Och nu är det dags att ta nästa steg i Kina-relationerna.
Som första teknologipark i Sverige satsar Västerås på att etablera China Park (Keji Zhongguancun) i Teknikbyn. Beslutsfattarna i ”gurkstaden” är ute efter kinesisk kunskap, Zhongguancun ligger ju nära Pekings två elituniversitet Qinghua och Beida. Kineserna är i sin tur nyfikna på ABBs avknoppningar i Teknikbyn.
Syftet är att ge kinesiska kunskapsföretag en plattform i Sverige/Skandinavien/Europa för expansion.
ABBs robotar bidrar till bättre arbetsvillkor
Hur otroligt än det kan låta så har ABB Robotics bäddat för humanare arbetsvillkor i Geely-fabriken i Ningbo, där det fn tillverkas 287 bilar om dygnet. Det är ABB-robotar, som sköter de viktiga sammanfogningarna av karossen. Denna avancerade och kliniska utrustning skapar automatiskt en renare industrimiljö, som i sin tur en friskare attityd till arbetet.
Arbetstiden Ningbo är 8 timmar om dagen, fem dagar i veckan. Och arbete i 1 timme 45 minuter följs av 15 minuters rast.
Möjlighet att påverka arbetssituationen har de anställda genom att trycka på en knapp så att gul lampa lyser längs monteringslinjen. Då får han/hon tillstånd att gå på toaletten och ersätts med en reserv.
Om fel upptäcks kan jobbarna trycka på en annan knapp. Då lyser röd lampa och bandet stannar omedelbart. Vem som helst får stanna bandet när ett fel uppstår.
Lönen på fabriksgolvet är runt 3 000 yuan (lika många kronor) i månaden. Det är en bra kinesisk lön. Och i löneförmånen ingår (utöver sjukförsäkring) även bilköp med 20 procents rabatt efter 3 års anställning.
Geely, som är ett privatföretag och som leds av den vidsynte verkställande direktören Li Shufu, representerar alltså en positivare sida av arbetsvillkoren i Kina.
Geely & Co kan förändra hela världen
Folkbilen Geely kommer förmodligen att förändra både Kinas och västvärldens vardagsliv.
Geelys modeller Haoqing, Meiril, Uliou och Urban Nany kostar endast 40 -50 000 kronor. I Kina säljs för närvarande 200.000 ex per år på detta småbilssegment, som de etablerade bilmärkena nonchalerar.
Men Li Shufu, Kinas svar på Henry Ford, räknar med 1,2 miljoner Geely-bilar år 2010. Han tänker erövra ”den lilla människan med tunn plånbok”. Även i USA och Europa.
Men Geelys förestående succé tillsammans med andra kinesiska märkesgenombrott kan i slutändan mynna ut i en gigantisk miljökatastrof – framförallt när det gäller luftförorening. Ett problem, som kan sätta hela världen på pottkanten och som ingående ska granskas i nästa Kina-brev.
Här fortsätter jag emellertid att endast ventilera hoten från kinesiska succéer, som den tyske journalisten Wolfgang Hirn vet förmodligen mest om. Jag plockar flera tungtvägande fakta och reflektioner ur hans bok ”Herausforderung China”, som ännu inte finns översatt till svenska.
”Typiskt! Kina avfärdas fortfarande med axelryckning. Ett stort misstag ”, anser Hirn, som under olika perioder har bott i Kina och kan landet inifrån. Och han varnar oss!
Historiens största know-how-plundring
Kinas billiga produktion av västs märkesvaror kan bli mycket dyr i längden. Kineser är nämligen endast villiga att producera åt oss mot utbyte av vårt know-how.
400 av världens 500 ledande företag har idag centrum för forskning och utveckling (FoU) i Kina. Och majoriteten av de anställda är kineser. Amerikanska Motorola har t ex 19 FoU-centra i Kina. Ericsson och Nokia utbildar i sin tur årligen tusentals kinesiska tekniker och forskare.
”Vi är tvungna att lämna ifrån oss know-how om vi vill producera eller få order i Kina”, förklarar Wolfgang Klebesch, Han är Siemens chef för företagets kinesiska FoU-center med 8 000 inhemska anställda.
General Motors sköter sedan 1997 med stor omsorg sitt PATC, Pan Asien Technical Automotive Center i Shanghai.
Dagens västerländska VD-ar tänker kortsiktigt. De accepterar konw-how-plundringen för att göra dagsfärska vinster, som just nu uppskattas på den rapsodiska aktiemarknaden. Och när slutnotan ska betalas – ja, då har dagens VD-ar för länge sedan löst ut sina fallskärmar. Och efterträdarna får ta smällen!
Haier hotar Whirlpool och Electrolux
Det är bara en tidsfråga när de välutbildade kineserna tar över ruljansen i väst. Tills vidare, några år till, studerar de sina två förebilder japanska Sony och koreanska Samsung i konsten att driva globala företag, men sedan ska de slå till. General Electric och Siemens lär stå först på uppköpslistan.
Kinas mest omtalade vd, Zhang Ruimin
IT-jätten Lenovo har redan, som vi tidigare berättat om, lagt beslag på IBMs PC-division. Och snart är det Haiers tur att göra en liknande kupp. Det kinesiska mönsterföretaget, som drivs av den självlärde entreprenören Zhang Ruimin, ligger redan på femte plats på vitvarumarknaden.
Men Zhang Ruimin, som i starten demonstrativt slog sönder firmans kylskåp med hammare (han gillade inte kvaliteten), siktar högre. Med slogan ”Haier and Higher” vill han bli Nr 1 i världen, före Whirlpool och Electrolux.
Ruimin opererar med partisan-strategi. I USA började han 1994 med att först erövra hotellen med minibarer och vinkylare. Resultat: Nio av tio av USA: s största grossister marknadsför Haier: s vitvaror i dag. På hemmamarknaden dominerar Haier fullständigt med sina vitvaror. Men även Haiers bruna varor (Tv-apparater och Hifi-anläggningar) tar allt större marknadsandelar.
Haier Building illustrerar företagets slogan ”Haier and Higher”.
Uppköp av västerländska företag är en ny erfarenhet för kineser. Det är elektronikjätten TCL, som började pionjärarbetet 2002 genom att lägga beslag på det konkurshotade tyska företaget Schneider, fortsatte sedan 2003 och 2004 med att bli delägare i två franska storheter; Thomson, tillverkare av TV-apparater och Alcetel, mobilproducent.
Uppstickare Huawei jagar Ericsson & Co…
De djärva företagen, som satsar utomlands, är ofta avknoppningar från landets olika teknikzoner med spetskompetens. Ja, det finns flera hundra Silicon Valley-kopior i Kina. De växer formligen upp genom risfälten. Och de är döpta till Medical Valley, Pharma Valley, Digital Valley eller till Software Valley. I Suzhou finns en stor Hi-Tech City, där kineser i Singapore har investerat jättebelopp och har skapat 400 000 nya jobb.
Eller vad sägs om Huawei, som ligger cirka 50 km från Shenzhen, som är Hongkongs systerstad? Huawei är Kinas ledande hi-tech-företag; systemleverantör, världsledande på switchar och snor stora order framför näsan på Sony Ericsson.
Huaweis högkvarter i Sydkina påminner om en liten mediterransk stad. Den har eget sjukhus med 20 Peking-utbildade läkare, bostadsområde för 3 000 personer med palmträdkantade gator, swimmingpool, tennisbanor och klubbhus, som lockar med restaurang och biljard.
Inte ett ord om detta i västerländsk massmedia!
Kina är bäst i klassen när gäller ekonomi
För närvarande agerar Huawei med 34 000 anställda i 55 länder. Bland annat i Sverige och har samarbetsföretag med tyska Siemens. De omsätter en miljard dollar. Ericsson, Lucent, Nortel och Cisco känner Huawei-flåset i nacken.
Detta om några av Kinas "best cases", som jag vill matcha med de svar, som ledande ekonomer gav på Wall Street Journals båda frågor:
- Vilket land har den bästa ekonomiska politiken?
- Vilket land leder världsekonomin om 75 år?
Kina, svarade alla. Till och med Milton Friedman före sin död 2006. Det gjorde han motvilligt, eftersom han hatade det kinesiska kommunistpartiet och dess olika experiment.
Mitt sista Kina-brev, nummer 10 i denna serie, handlar om ”Kinas worst cases", dvs nackdelarna med Kinas fantastiska framgångar – särskilt på miljöområdet.
Imi Markos
Huvudredaktör i Kreaprenör®