Perception à la Imi Markos

INDIEN-brev 6
En feminin miljö

En feminin miljö, som avskaffar våld. Kerala är mer feminint än maskulint.

Det är inte den aggressiva, utan den intuitiva, mjuka och medkännande aspekten, som dominerar vardagsbilden i kokospalmernas land.

 

Detta intryck illustreras kanske bäst av de skäggiga männen, som ständigt leker med sina dhotins, ett slags sariliknande kjol, som åker upp och ner i ett – i det ena ögonblicket är den långkjol för att i nästa ögonblick förvandlas till kortkjol, praktiska shorts utan byxben.

Modet är för all del accepterat i hela Indien, men i Kerala blir dess intryck ännu mer påtagligt eftersom här rådde i begynnelsen en form av matriarkat, döttrarnas arvsrätt.
Visserligen övertog männen, patriarkatet, kommandot under de senaste århundradena, men det feminina inslaget är bestående.

 

Rent ytligt berikar det tillvaron med djärva, färgstarka sarikreationer, som får västerlandets grå-svarta toner att framstå som trista begravningståg. Ja, Kerala-kvinnornas kläder förvandlar till och med stökiga marknader till en blomstrande Catwalk. Men även i ”djupare” sammanhang spelar respekterade kvinnor huvudrollerna. Det är de, som värnar om tryggheten och varnar för farorna.

Förnuft och känsla i samklang

I Varkala kände vi absolut trygghet överallt. Vi var aldrig rädda eftersom människorna inte uppträdde hotfullt eller fientligt någonstans utan snarare beskyddande och omhändertagande. Överallt, där vi gick eller satt sökte varje förbipasserande ögonkontakt med oss och när vi besvarade deras invit sprack deras ansikte upp i ett brett och befriande leende.

Oftast kom de fram och frågade spontant:
– Hello! What´s your name?  Och samtalet var igång.

Jag har hittills besökt 65 olika länder, men ingenstans har jag mött sådana öppna och tillmötesgående människor som i Kerala. Delstaten odlar verkligen hinduismens urkultur, där manlig styrka och kvinnlig intuition, förnuft och känsla är i samklang med varandra.

Vad är hemligheten?
– Ahimsa, svarar keraliterna. Ahimsa har präglat oss i snart 5000 år medan judar, kristna, araber, muslimer, portugiser, holländare och britter har satt oss på prov. Och vi har kommit överens med alla. Snarare ”avväpnat” alla.

Ahimsa är nämligen sanskrit och betyder "icke-våld" eller "undvikande av våld". Vilket är en av hinduismens viktigaste moraliska principer. Det innebär att hinduer varken får skada eller döda andra levande varelser. Principen spred sig till Kerala kring 600 f.Kr. och gav upphov till att många människor övergick till vegetarianism. I själva verket har ”icke-våldsinställningen” mycket djupare rötter än så eftersom den 5000 åriga yogan också grundar sig på vördnad för livet och naturen.

”Icke våld” var alltså inte Mahatma Gandhis påhitt. Hans fredliga kampanj har gamla anor i den indiska kulturen, även om västvärlden endast förknippar begreppet ”icke våld” med Gandhi, som utan vapen tvingade den brittiska kolonialmakten till reträtt.

Mördare i ”icke våldets” hemland

Och ödet, som cyniskt vill krossa våra illusioner, påpekar i förbigående att det var en hindunationalist som 1948 mördade Gandhi. Han ogillade Gandhis idé att hinduer och muslimer skulle leva i fred med varandra i ett gemensamt land.

Mordet var ett av undantagen, som bekräftar regeln. Keraliterna har dock följt Gandhis råd i vardagslivet, fast på andra håll har ”undantaget” tyvärr segrat vid flera tillfällen. Bland annat 1984, då premiärministern Indira Gandhi och 1991, när hennes son Rajiv Gandhi (också premiärminister) mördades…

Ta det lugnt! Oprovocerat övervåld och aggression, som turister fruktar på många västerländska orter, existerar inte på Varkalas klippor eller bakgator. Vi såg inga berusade någonstans. Däremot blev några av våra vänner erbjudna knark när de promenerade mot fiskebyn.

Endast efter några dagar kände alla igen oss på strandpromenaden och vi betraktades som kära familjemedlemmar och inte enbart som potentiella kunder, som skulle mjölkas på pengar.

Visst försökte alla sälja (många gånger tjatigt), vilket de är mer eller mindre tvungna till eftersom de flesta inte äger butiker, kaféer och restauranger utan säljer på låg provision eller lever på dricks, men den värme, som de utstrålade eliminerade deras eventuella baktankar om vinst och förlust.

Kultivering av kärleksfullt sinnelag

Ja, keraliter tolkar ahimsa-begreppet inte enbart som avståndstagande från rent fysiskt våld, utan också som kultivering av ett empatiskt och kärleksfullt sinnelag. Vissa keraliter menar att ”där det finns kärlek, finns det ahimsa”.  Vår favoritkypare Kalai på Krishnatheerams trädgårdservering tog till exempel hand om oss som en kycklingmamma.
De som bejakar ahmisa har en inre styrka. Tro inte att de som inte vill utöva våld är mesiga och fega. Snarare tvärtom. De kan inte ens stava till ordet  blyghet. I stället markerar de en imponerande karaktärsfasthet. Det är inte lätt att avstå från saker och ting, som frestar…

Ahimsa-anhägare säger också:
– Du är vad du äter!

Med andra ord, du äter inte kött eftersom du inte dödar djur. Och du bedöms efter ditt sätt att behandla djur.

Hundar med många ”hussar”

Tro´t eller ej, men vi ”ägde” ett 20-tal hundar i Varkala. Ja, många har beskrivit klippans bruna och rävaktiga hundar som herrelösa, men det ör totalt fel. Dessa hundar ägs gemensamt av klippans alla butiker och restauranger – gästerna inberäknade. Hundarna är ”hemma” överallt. De är ”bundisar” med alla kockar, som regelbundet matar dem. De stannar visserligen till vid de olika borden, men de tigger aldrig mat. Möjligen vill de bli klappade.

Flera av hundarna födde sina valpar vid The Funky Art Café, där de små valparna gick från famn till famn hos den del av personalen, som inte serverade.
Annars tillbringar hundarna de varma nätterna utanför restaurangerna, där de ostört får sova… Vi turister rundar dem på mornarna när de utsträckta blockerar vägen.

Heliga och gudomliga djur

På tal om vägen. När vi åkte till ett av Keralas många naturreservat träffade vi på halvvilda apor, som var ute efter bananer. De är vana vid att turister matar dem och de vet att bönderna respekterar dem. Indiens 500 000 apor är heliga och apguden heter Hanuman.

Skötseln av naturreservatets elefanter är ett kapitel för sig. Elefanter betraktas också som heliga i Kerala och följaktligen har de gudomlig status. Vi bevittnade en högtidlig badceremoni, som påminde om en bättre spa-behandling. 

Hanbjässen, som vägde fem ton och var tre meter hög, lade sig avslappnat i sjöns långgrunda vatten och myste medan två skötare borstade honom med fiberstarkt kokosnötsskal - samtidigt fungerade snabeln som ett slags u-båts periskop och säkrade andningsvägen.

Skötarna behövde aldrig höja rösten, de småpratade med elefanten, som tycktes förstå allting. Relationen mellan människa och djur var perfekt.  Visserligen var jättebabyn ibland trotsig, men skötarna tappade aldrig tålamodet… Hinduer hävdar nämligen:
”Den moraliska vinnaren i alla konfliktsituationer är den part som inte använder våld. Och eftersom samtliga levande varelser har rätt till ett fullt liv, ska man uppträda vänligt mot dem. Man får varken döda eller skada dem.”

I detta avseende blev vi negativt överraskade i Kerala. Här äter många sekulariserade hinduer oxkött. Kerala Beef är strimlad biff, torkad, hackad kokos, chili, paprika och lök - starkt så läpparna svider och gott så att man ler resten av dagen.

Starka kvinnor angriper väst och Indien

Det är mest lokala affärsmän som beställer denna rätt när de bjuder sina utländska gäster. Vilket ogillas av kvinnorna. Främst av Maneka Gandhi, som deklarerar:
”Djurens rätt hör ihop med människans rätt”

Maneka är änka efter Sanjey Gandhi, en av Indiras söner. Hon är stridbar politiker, vars åskådning präglas av ekologism och djurens rätt. Hon har varit ansvarig för kommittén, som övervakar djurförsök. Dessutom var hon 1987-1990 omdiskuterad miljöminister, som ställde kontroversiella frågor:
- Hur drabbar de rika ländernas köttkonsumtion den fattiga världen? Vad händer när de fattiga länderna börjar kopiera den rika världens slösaktiga matvanor?

Och hon ville tillsammans med miljöaktivisten Vandana Shiva starta en agri-industriell kontrarevolution och de framhöll:
- Indien tar efter den västerländska livsstilen och äter allt mer kött. Men det är inte bara den inhemska konsumtionen som ökar. Sedan 1975 har exporten av indiskt kött ökat 20 (!)– falt. Bakom detta finns medvetna politiska beslut. Sedan 1991 ges stora statliga bidrag för att främja storskalig slakt i syfte att exportera köttet och sedan 1996 har över 30 000 slakterier etablerats i landet. Alltså, Indien sviker ”icke-våldsprincipen” och hycklar.

- Det är en dålig affär för de flesta indier, menar Maneka Gandhi. Förutom att slaktbidragen slukar stora summor pengar orsakar den intensiva djuruppfödningen svårläkta sår i miljön i form av jorderosion och mycket svår vattenbrist i många områden, något som förstås drabbar fattiga människor på landsbygden.

Hon betonar också:
- En värld där de som tror att de redan sitter på all kunskap skulle kunna lära sig av andra kulturer. T ex skulle man kunna lära sig av hinduismen hur djur ska respekteras som individer och hur hållbara jordbruk ska bedrivas. Tyvärr är förhållandet idag det omvända: USA och Västeuropa dikterar de rådande moraluppfattningarna. Och då blir utvecklingen i världen därefter. Tyvärr även i Indien.

Det är krig utan våld!

Att hela jordens befolkning skulle bli veganer förefaller ligga långt fram i tiden, tycker Maneka Gandhi. Men hennes problemformulering stämmer; ju mindre kött som konsumeras, desto fler munnar kan mättas. Detta kombinerat med det bästa inom biotekniken och en ökad produktion för inhemska behov istället för export borde vara en rimlig och inte alltför främmande strategi för att föda en alltjämt växande världsbefolkning.

– Vi måste vara en armé för djuren. Detta är ett krig utan våld, hävdar Maneka Gandhi och hon uppmanar oss i Europa att bevaka våra läkemedelsföretag och försöka hindra dem från att flytta sin verksamhet till länder som Indien, Bangladesh och Kina. I Indien utförs den allra största delen av djurförsöken på uppdrag av företag i andra länder och förhållandena på laboratorierna är fruktansvärda.

Maneka Gandhi och Vandana Shiva uppmanar också de medvetna kvinnorna i Kerala, som fattar besluten inom familjen och allt som rör barnens liv:
- Påverka era söner! Det är ni, mödrar som har det största inflytandet över era söner medan de växer upp!  Laga bara vegetariska rätter åt dem och dämpa deras medfödda aggressioner.

Mitt nästa brev handlar om ”Kerala-köket, som lagar världens mest välsmakade vegetariska rätter”.

Imi Markos
Huvudredaktör Kreaprenör®