Medvetandet är en gåta för vetenskapen
Med denna rubrik sammanfattade Svenska Dagbladet och andra svenska tidningar världskonferensen Towards a Science of Consciousness i Stockholm i maj 2011.
Vilken vetenskap syftar våra massmedier på? Den allsmäktiga empiriska vetenskapen, som sedan 300 år tillbaka dikterar den västerländska världen och som indoktrinerar vårt tänkande. Med andra ord, den reduktioniska modellen, som diktatoriskt godkänner eller underkänner alla teorier. Ett starkt ifrågasatt vetenskapligt synsätt, som enligt många sjunger på sista versen, men som likväl fortfarande är den enda accepterade måttstocken i vår begränsade värld.
2+2 är mer än 4...
Reduktionisterna anser nämligen att allting, som inte fysiskt och erfarenhetsmässigt kan bevisas, förblir en tvivelaktig och mystisk gåta - trots att världen vimlar av sådana gåtor. Reduktionisterna kan inte lösa gåtorna eftersom de arbetar och forskar med specialisternas skygglappar. De stirrar ensidigt in i sina mikroskop och studerar envist de allra minsta detaljerna. De inbillar sig att summan av detaljerna (delarna) ger helheten. De tror att 2+2 är lika med 4 och räknar inte med att i vår gåtfulla verklighet ger 2+2 oanade synergieffekter, som med råge överträffar den simpla siffran 4.
De forskare, som tacklar varje problem med helhetssyn, dvs med holistiskt perspektiv känner till synergieffekten. Följaktligen vet de också att summan av delarna inte ger helheten. Hit hör majoriteten av de forskare, som ägnar sig åt kvantfysik, kvantteorier och kosmologi. Följaktligen anser dessa forskare, som jobbar efter kvantteorins sannolikhetskalkyler i stället för bevisbar och absolut vetskap, att medvetandet inte är en gåta. Som djärva gränsöverskridare utmanar de med sensationella upptäckter alla begränsade tvivlare.
Från Universum till Multiversum
En stor del av dessa forskare, som tillhör Arizona-professorn Stuart Hameroffs globala nätverk, höll föredrag vid Mind Event i Stockholm. Den kanske mest uppmärksammade av dem var Sir Roger Penrose, matematikern och fysikern vid Oxfords universitet. En sann gränsöverskridare!
Som huvudtalare tog han ut svängarna med en ny teori om universum. Han påstod att det fanns ett Big Bang före vårt, dvs det fanns ett universum före vårt, vars spår kan mätas i den kosmiska bakgrundsstrålningen. Det låter trovärdigt, eftersom Penrose tillsammans med Stephen Hawking redan 1965 bevisade förekomsten av svarta hål, de s.k. singularitetsteoremen. Han är även upphovsman till twistorteorin, vilken han förespråkar framför strängteori som lösning på kvantgravitation.
Självfallet meddelar två ensidiga, nordiska reduktionister, Sören Holst i Stockholm och Kathrine Wehus i Oslo, att de tvivlar på Penroses nya teori - trots att flera andra ledande holister bekräftar hans hypotes. Bland annat Richard L Amoroso, professor vid Noetic Advanced Stadies Institute i Oakland Kalifornien. Han går till och med ännu längre än Penrose och bevisar hypotetiskt flera Big Bang än två i sin senaste uppmärksammade bok ”The Holographic Anthropic Multiverse”.
Just det, Amoroso talar inte om ett universum utan om multiversum, ett begrepp som redan 1895 lanserades av den amerikanske vetenskapsmannen William James. Men denna över 100-åriga nyhet har ännu inte nått våra nordiska universitet.
Kan inte förklara vårt ”inre liv”
Multiversum eller ”kvantum universum” och härifrån är bara ett stenkast till ”kvantum medvetande”. Enligt Penrose är medvetandet en särskild process på kanten mellan den kvantmekaniska och klassiska världar.
Som ni vet så beskriver de flesta klassiska förklaringar hjärnan som en dator med nervceller och synapsförbindelser plus enkla växlar. Men dessa klassiker kan inte förklara varför vi har känslor och medvetande, dvs. ett ”inre liv”. Ja, den reduktionistiska vetenskapen betraktar vårt ”inre liv” som en gåta. Den är nämligen rädda att hamna i kropp-själ-debatt och det lär vara dödssynd att blanda ihop materia och andlighet i vår sekulariserade värld.
Penrose & Hamerhoff har ju utvecklat en teori om medvetande, baserat på kvantmekaniska beräkningar i mikrotubuli, som ingår i cellskelettet och som ger cellen dess form samt förmåga att transportera. Och det var visat sig att deras beräkningar har stora likheter med det andliga koncept, som buddhismen och hinduismen bejakar.
Om Sören Holst i Stockholm och Kathrine Wehus i Oslo hade hyllat en sådan teori skulle de bli diskvalificerade på livstid av den etablerade vetenskapen, som dömer ”kättare” likt inkvisitionen på medeltiden. Holst och Wehus slipper dock brinna på bål som Giordano Bruno fick göra år 1600.
Prioriterar ett ”Trans-empirisk” synsätt
Visserligen har den klassiska, empiriska vetenskapen gjort oss människor till gigantiska jättar i ”yttra, ytliga verkligheten”. Men i ”den inre verkligheten” har vi förblivit dvärgar. Därför framhöll Lothar Schäfer, fysikalisk kemist vid University of Arkansas, att
”vi behöver något mer än vetenskap” i sitt föredrag på Aula Magna. Och i stället för empirisk vetenskap lanserar han ett ”trans-empiriskt” synsätt för det som går bortom vår erfarenhet, bortom det som går att bevisa.
”I den empiriska världen är enbart det som går att bevisa verkligt. Men enligt kvantkemin består verkligheten av former, inte av materia eller energi, och de är också verkliga. Utan att de syns finns de i varenda molekyl, som en vågfaktor eller tillståndsfaktor. Dessa virtuella företeelser är mönster av information – med en inneboende möjlighet att visa sig i den empiriska världen.
Alltså uppstår den fysiska verkligheten inom två områden - som bevisliga ting och som former för en potentialitet. För att bevisa att de virtuella formerna finns kan vi inte använda den vetenskap som bygger på så kallad beprövad erfarenhet. Den har inte tillgång till det trans-empiriska, det som ligger bortom vår erfarenhet. Att mäta och bevisa fysiska ting räcker inte, eftersom det empiriska inte kan visa oss hela verkligheten så som den är.”
Därmed torpederade Schäfer rubriken ”medvetande en gåta för vetenskapen”. Och samtidigt stöder han Penrose, som faktiskt befinner sig med ena benet i den empiriska vetenskapen, men som vet att den är otillräcklig för att ge svar på de stora, existentiella frågorna! Därför går han utanför de empiriska ramarna…
Imi Markos