Samma pinsamma säkerhet
Det var pinsam säkerhet, som dödade Beethoven och Zorba.
Och en professor vid universitetssjukhuset i Wien avslöjade nyligen att samma pinsamma säkerhet finns här och nu, genom att ställa denna moralfråga till sina läkarkandidater:
- En kvinna är havande. Hon är liksom sin make alkoholist och båda har gonorré - vad skulle ni göra?
En majoritet av kandidaterna svarade, att de skulle rekommendera henne att avbryta havandeskapet.
- Mördare! Just nu har ni dödat universalgeniet Ludwig von Beethoven, sade professorn. Beethovens föräldrar var nämligen alkoholister och båda hade gonorré.
Sens moral
“Kunskapskapitalister”, som ägnar sig åt vetenskap, borde inte vara så tvärsäkra. Ett förutbestämt handikappat barn kan uppenbarligen bli ett geni - om han eller hon får rätt uppfostran. Beethovens sjuka föräldrar hade en gedigen musikalisk utbildning och lille Ludwig fick tidigt (i fem års ålder) lära sig spela piano. Som sjuåring gjorde han sitt första offentliga framträdande!
De tillfrågade läkarkandidaterna beaktade emellertid inte sådana positiva möjligheter. Visserligen försämrades Beethovens hörsel med tiden (antagligen som resultat av den ärftliga sjukdomen), men han fortsatte att komponera och dirigera även när han blev döv. Men inte heller barns orubbliga vilja tog kandidaterna med i beräkningen. I Sverige föddes för en tid sedan flera s.k. neurosedynbarn, som i dag uträttar häpnadsväckande prestationer! Men även här fanns läkare, som avrådde mammorna från att föda dessa “underbarn“. Fenomenala krymplingar, som i dag skriver eller kör bil med fötterna, eftersom de saknar armar....
Alla de "rätta" egenskaperna - och samma pinsamma säkerhet
Överallt i samhället möts vi av samma pinsamma säkerhet, som dödar livets mystiska bedrifter. Inte bara inom medicinen, utan också inom sociologin, ekonomin och inom många andra discipliner hör vi talas om samma genanta ställningstaganden.
Just nu - i den ekonomiska skuldkrisen - är våra “duktiga” experter övertygade om att greker, italienare, spanjorer och portugiser saknar de "rätta" egenskaperna för att klara krisen. De är "slösaktiga", "saknar disciplin", "vägrar lyda samhällets lagar som skattebetalare", de är "korrumperade" osv. Deras skicklighet (alltför många kreativa genier) är deras största nackdel. Alla vill glänsa - ingen vill slita och samarbeta!
Människorna norr om Alperna har däremot alla de "rätta"egenskaperna för att klara katastrofer. Vi är "sparsamma", "har disciplin", är "lydiga skattebetalare" och de flesta av oss "vill alltid göra rätt för sig", som sanna lutheraner. Korruptionen i dessa lutheranska och kalvinistiska länder är lägst i världen. Vår "duktighet" (mycket få kreativa genier) är vår styrka. Alla sliter vi, och de starka samarbetar med de svaga!
Mannen utan egenskaper
En känd ungersk politolog Laszló Lengyel bekräftar dessa fördomsfulla teorier genom att citera den österrikiske författaren Robert Musil, som på 1930-talet publicerade den omtalade romansviten “Mannen utan egenskaper”:
“1000 kloka människor och 50 miljoner pålitliga handelsmän kan skapa en fungerande kultur. Men 50 miljoner begåvade och graciösa människor, som i praktiken endast kan förlita sig på 1000 pålitliga människor, förmår bara upprätta ett land, där de kloka och begåvade visserligen går omkring välklädda, men staten knakar i fogarna eftersom det saknas ett stabilt, folkligt fundament…”
Och Lengyel fortsätter att fördjupa sig i Musils tankegångar:
“Ett lands kultur får endast näring och energi av de skolor och forskningsinstitutioner, som samhället satt på fötter och som därmed alstrar materiell jordmån för de begåvade. Och dessa i sin tur - genom en hälsosam cirkulation - säkrar och tryggar drivkraften.
Men det är inte talanger och begåvningar som gör kulturen, utan samhällets olika föreningar och organisationer, framförallt dess lägsta skikt!”
Vi tänker naturligtvis på Tyskland, som återhämtat sig efter Andra världskrigets självförvållade fasor. Vi tänker även på Holland, Finland, Norge och Danmark. Och förstås på Sverige samt i viss mån på USA, som har ett imponerande nätverk av frivilliga organisationer - på gott och ont!
I de protestantiska norra regionerna i Europa finns således “de 50 miljonerna pålitliga medborgare“, som Musil syftar på. De hederliga och driftsäkra, som alstrar den fungerande kulturen.
Men så plötsligt spräcker den polskjudiske sociologen Zygmunt Bauman denna illusionsbubbla. Mannen bakom den uppmärksammade boken “Auschwitz och det moderna samhället“ gästade Södra teatern i Stockholm i mitten av augusti 2011. I samband med detta offentliga seminarium blev han intervjuad av DN:s Maciej Zaremba. Och Bauman framhöll att Tysklands industrialiserade massmord modell Auschwitz endast var möjligt i sådana tillförlitliga samhällen, som vi för närvarande hyllar.
“Auschwitz förutsatte en oväldig byråkrati, befolkad av moderna, rationella och plikttrogna funktionärer, som litade på vetenskapen, passade tiden och var solidariska med arbetskamraterna.” (På bilden hälsar Adolf Hitler till höger på norrmannen Vidkun Quisling, käns som en av Norges största förrädare.)
Med andra ord, Hitlers dödsmaskin var en tillämpning av den sociala ingenjörskonsten, som är otänkbar i de så kallade opålitliga samhällen och som ansvarslöst skuldsätter sig.
Naturligtvis förekommer massakrer även i den opålitliga sfären (se Kongo, Rwanda eller Bosnien), men dessa bygger på hat, blodtörst och habegär. Och den 86 år gamla Bauman, som har skrivit 57 böcker och över 100 artiklar från 1957 till 2010, betonar med skärpa:
“Men att under reglerad arbetstid dag ut och dag in avliva kvinnor och barn kräver kvaliteter, som vi förknippar med civilisation; solid ordning, arbetsdelning, lidelsefrihet. Och man frestas att tillägga: kvalitetssäkring.”
Enligt Zaremba går Bauman ännu längre i sina uppföljande böcker. Han har faktiskt spårat de sidor av moderniteten och upplysningen som korrumperar sin egen värdegrund.
Exempel på modernitetens korruption
“Rationaliteten dödar medkänslan (skattfinansierad åldringsvård i stället för personligt omhändertagande av de gamla föräldrarna i hemmet), toleransen föder likgiltighet och isolering (lägger sig inte i när en medmänniska misshandlas på tunnelbanan), tekniken som skulle tygla naturen utarmar den i stället (koldioxid utsläppen), konsumtionen som skulle ha varit medel till bättre liv har.....blivit målet (statusjakten efter villor, bilar etc.)”
Mina tankar går automatiskt till det pålitliga Norge, där en ung man - Anders Behring Breivik - avrättar 69 ungdomar med automatvapen på ön Utöja den 22 juli 2011. Han kände inte någon av ungdomarna, men han sköt dem en efter en; rationellt, metodiskt och kliniskt - utan medkänsla.
Samtidigt går mina tankar till ön Kreta, som således hör till det "opålitliga" Grekland, där filmen Zorba utspelades på 1960-talet. Där lärde det levnadsglada grekiska “naturbarnet” Zorba den rationelle engelske gentlemannen Basil att njuta av livet - med sång och dans.
Breivik kontra Zorba - vem väljer vi?
Naturligtvis väljer vi Zorba
- trots att den charmige bohemen var odisciplinerad, olydig och förmodligen inte betalade skatt. Och vi glömmer bort att vi alldeles nyss tog avstånd från den typen av människa, när vi diskuterade Greklands ekonomiska kollaps.
Inte heller vill vi komma ihåg att "pålitliga" Norge redan under Andra världskriget hade en ministerpresident, som hette Vidkun Quisling, som överträffade Breivik med bred marginal - en förrädare med tusentals norska liv på sitt samvete.
Nej, vi vill inte åstadkomma en valsituation. Då hamnar vi automatiskt i “den pinsamma säkerheten”, som jag fördömer.
I stället för absolut vetskap bör vi bejaka kvantfysikens osäkerhets- och sannolikhetskalkyler. Vi vet inte om det är Musil eller Bauman, som har rätt, eftersom den ständiga kunskapsinhämtningen och nya upptäckter ändå alltid kommer att dementera dagens alla aktuella kunskaper - förr eller senare.
“Kunskapskapitalisternas” självsäkra och pinsamma säkerhet håller aldrig i längden. Eller vad anser Du? Jag hör gärna ifrån dig.
Imi Markos
Senior Editor i kunskapsalliansen Kreaprenör®