KINA-brev 1
Det kinesiska miraklets båda ansikten!
Två mirakel, trolleri på 50 år! Först lyckas Kina med konststycket att förvandla ett torftigt feodalistiskt akvarium till en smaklös fisksoppa - à la Mao. Vilket var ett relativt enkelt och reaktivt trick.
Och sedan, under de gångna 25 åren, utför kineserna ett i det närmaste omöjligt och proaktivt konststycke, nämligen att förvandla fisksoppan till akvarium igen. Fast denna gång en attraktiv, marknadsanpassad ”vattenreservoar”, som söker sin like.
Miraklets andra ansikte - China Trading Center i Peking
Visserligen är vattnet förorenat, liksom luften ovanför akvariet, men guldfiskarna simmar tills vidare omkring obekymrat. Och det finns gott om kräldjur, som intensivt ”dammsuger” bottenslammet.
Men innan jag fördjupar mig i den kinesiska produktionens och miljöförstöringens globala konsekvenser ska jag penetrera det historiska trolleriet. Med perceptionsverktyget CrossSensor, som underlättade varje steg jag tog under min resa - eller vår resa, eftersom min skarpsynta fru hela tiden kompletterade mina iakttagelser.
Pekings flygplats utklassar Arlanda
Redan på Pekings flygplats noterade vi; den cirka 400 meter långa färden (från flygplanet till passkontrollen) på glänsande marmorgolv eller rullande trottoar, kantades av kinesiska konstverk från olika tidsperioder.
Var tionde meter möttes våra blickar av ett elegant glasskåp med en värdefull skatt i; en vas av Ming-porslin, en figur av jadesten, en drake av guld, ett lejon i brons etc. Och mellan skåpen fastnade våra nyfikna ögon på bildskärmar med färgstark reklam med kinesisk och engelsk text.
(Motsvarande sträcka på Arlanda är en långsmal, tråkig korridor utan en enda markering av vare sig historia och nutid. Inte en runsten, inga vikingaskepp eller en Mirandafåtölj av Bruno Mathsson. En nedslående reflektion efter hemkomsten.)
Ja, Pekings flygplats utklassar Arlanda både i fråga om arkitektur och socialt anseende…..
Inspirerande transportband
Medan vi väntade på vårt bagage matades vi med infotainment (= underhållande information) på och kring transportbandet. Utöver filmer från displayer, elegant placerade på väggar och i glaspelare, signalerade även från transportbandets flexibla durkbotten kinesiska maträtter från stans bästa restauranger. Min gula väska anlände till exempel på en Pekinganka och en Shui Zhu-filé så att det vattnades i munnen… Onekligen ett effektivt medium.
(På Arlanda är det svarta transportbandet dödstyst och de få reklamtavlorna på väggarna är stillbilder…)
Utanför ankomsthallen kämpar en flock arbetslösa, ”frilansande” bärare om våra väskor. Och väl framme vid bussen begär de naturligtvis ”dollar – money ”. Det var en tydlig markering: ”Välkommen till Mammons Nya Rike”. Saligen framlidne ordförande Mao roterar i sin grav.
Unik taoistisk olympiad
Den nya ”kulturrevolutionen” demonstrerades nämligen direkt men i urgammal skepnad. Eftersom vi anlände tidigt på morgonen och incheckning på hotellet inte var möjlig, körde guiden oss i stället till det taoistiska centret, det Himmelska Templet. Ett närmare tre kvadratkilometer stort parkområde, byggt och anlagt enligt taoismens filosofiska riktlinjer; yin och yang, motpolernas harmoni.
Tyvärr fick vi inte se detta världsarvs inre skönhet på grund av pågående restaurering, något som antydde det nya miraklet - eller rättare sagt trolleriet. Alla restaureringar - alla nya anläggningar (arenor) och nya byggnader (hotell, hyresskrapor) i huvudstaden - måste måste vara klara före i år. Nästan två år innan de olympiska spelen invigs 2008!
Rätt gissat, Peking vill slå världen med häpnad i genomtänkt förberedelse. (Två dagar senare åkte vi på den redan 6 filer breda olympiska parkavenyn och på kort avstånd kunde vi se OS-stadion, till synes nästan i färdigt skick.)
Fram till OS tänker beslutsfattarna trimma huvudstadens täta trafik, som för närvarande lider av många falskhalsar. Under olympiaden ska trafiken, liksom allt annat, flyta harmoniskt i taoistisk anda.
Förresten, i denna strävan, finns även Kinas fyra andra filosofiska riktningar inblandade i en lyckad mix. Jag syftar på konfucianismen, buddhismen, moismen och legalismen.
Nåja, pengarna är inte att förglömma i sammanhanget. Det investeras över 300 miljarder kronor för att göra OS till en succé.
Tai-chi-takter i den ”himmelska” miljön
Självfallet präglades den gigantiska parken runt Himmelska Templet av Tai-chi. Överallt utförde grupper av unga och pensionärer Tai-chi-rörelser till musik med boll och racket. Med mjuka och långsamma rörelser slängs bollen i väg till en partner, som tar emot bollen med en lika mjuk och långsam rörelse. Och för att dämpa bollens eventuella studs gör partnern en elegant cirkulär sväng i perfekt balans. Ja, vi bevittnade en folkrörelse i hälsosam slow motion.
Templets täckta och långa pelargång var befolkad av en salig generationsblandning, dock mest pensionärer, som roade sig själva och andra med olika lekar och uppvisningar.
En grånad virtuos spelade på kinesisk fiol med bara en sträng. Andra spelade kort eller kinesiskt schack, medan åter andra virkade eller bildade grupper, som sjöng i kör. På flera ställen var även dagisbarnen involverade i aktiviteter. Ett moget, men ändå spontant och livligt umgängesliv.
3 miljoner gästarbetare i Peking
Besöket avbröts av en härlig lunch, som vi avnjöt i dai-folkets restaurang i närheten. Kina domineras av han-folket (90 %), men landet har också 50 olika minoriteter (mongoler, tibetaner, Hui-muslimer, uighurer, zhuanger, daier osv.)
Dessa minoriteter utgör över 100 miljoner av landets 1,3 miljarder invånare och tillhör inte vinnarna i dagens välståndsjakt. De bor "offside", dvs norrut, i nordväst och i sydväst, där man oftast bara tjänar några dollar per dag. Följdaktligen lockas dessa, tillsammans med Han-bönderna, som gästarbetare till landets 45 storstäder. De flesta av dessa storsäder ligger på öst- och sydkusten. Där finns vinnarna! Bara i Peking finns det tre miljoner gästjobbare. Utöver de 14 miljoner, som anses vara de riktiga pekingborna.
Dai-folket är en liten, men mycket färgstark etnisk grupp. Och deras folkloristiska restauranger är oerhört populära. Vi förstod strax varför. Svenska kinesrestaurangers maträtter är bleka kopior av de delikatesser, som serveras i detta och andra kulinariska tempel i Peking.
Ätpinnarna skövlade landets skogar…
I Kina finns nästan uteslutande runda restaurangbord för 10-12 personer. På så sätt undviker kineserna att utmärka skillnaden i status mellan gästerna. Ingen sitter i högsätet. Det runda bordet gynnar dessutom det förtroliga samtalet. Och mitt på bordet finns alltid en stor och rund glasskiva att snurra på, packad med 13-15 fat fyllda med läckerheter.
Det är bara att plocka! Med ”miljövänliga”, men "halkiga" ätpinnar av plast! Om man kan!! Nej, numera finns det sällan lätthanterliga engångsätpinnar av trä eller bambu, som punktbeskattas med 5 %. Så vill nämligen myndigheterna rädda landets skogar från skövling.
Hittills har Kina tillverkat 45 miljarder engångsätpinnar varje år och det är lika med 25 miljoner fullvuxna träd. Rena slöseriet med naturresurser, när ätpinnar av plast kan diskas och återanvändas.
… men befrämjar intelligensen!
Annars befrämjar ätpinnarna intelligensen, enligt kinesiska forskare, genom att stimulera nya muskelgrupper och hela nervsystemet. Man använder cirka 50 muskler och mer än 30 leder under ätandet med pinnar, vilket dessutom gynnar hälsan – jämfört med kniv och gaffel. Måltiden tar längre tid och man undviker att slänga i sig maten när man är som hungrigast.
Självfallet satsade jag helhjärtat på att äta med pinnar, i förhoppning om att skriva mer intelligent i fortsättningen… Du, kära läsare, får hålla koll!
Kina-brev 2 handlar om ”hur den tysta kinesiska majoriteten förväxlar fri företagsamhet, business och profit med demokrati…”
Imi Markos
Huvudredaktör i Kreaprenör®