Perception à la Imi Markos

Stoppa världen
- jag vill kliva av

God morgon Sverige!

Till frukostkaffet 
rekommenderar jag att Du läser dikten NON SERVIAM en av Sveriges största diktare genom tiderna Gunnar Ekelöf, som utmanar din identitet;

Jag är en främling i detta land
men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land
men detta land beter sig som hemma i mig!

Jag har av ett blod som aldrig kan spädas
i mina ådror ett dricksglas fullt!
Och alltid ska juden, lappen, konstnären i mig
söka sin blodsfrändskap: forska i skriften
göra en omväg kring seiten i ödemarken
i ordlös vördnad för någonting bortglömt
jojka mot vinden: Vilde! Neger! -
stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! -
utanför lagen och under lagen:
fången i deras, de vitas,  och ändå
- lovad vare min lag! - i min!

Så har jag blivit en främling i detta landet
men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!
Jag kan inte leva i detta landet
men detta landet lever som gift i mig!

En gång, i de korta, milda
och fattiga stundernas vilda Sverige
där var mitt land! Det var överallt!
Här, i de långa, välfödda stundernas
trånga ombonade Sverige
där allting är stängt för drag…är det mig kallt!

Så långt Ekelöf

Ja, onekligen är det kallt i massmediernas kylslagna Sverige. Här blåser det stormvindar hit och dit med paradoxer, motsägelsefulla råd och falska historieskrivningar, som vilseleder alla. I detta land är alla rådvilla.

I vårt multikulturella samhälle finns det numera judar, muslimer, hinduer, romer och svarta (som Ekelöf kallar Negrer eftersom Svart är Negro på portugisiska).

Vi ska respektera dem, säger den offentliga moralen. Men våra ishockeyspelare (även ledare) och fotbollsspelare förolämpar dem med rasistiska glåpord. Hånar dem under matcherna. Och de ansvariga bakom kulisserna försvarar rasisterna. Och Ekelöfs blod kokar. Han som söker blodsfrändskap!

Vi ska vara rädda om våra åldringar, hävdar den offentliga politiken. Samtidigt vill Migrationsverket tvångsförflytta en 90-årig blind mormor till Ukraina, där hon inte har några släktingar kvar. Dessutom saknar hon försörjningsmöjligheter där - de släktingar som kan och vill ta hand om henne finns här i Sverige!

Nu blev tvångsförflyttningen uppskjuten - tills vidare! Men landets migrationsminister Tobias Billström säger inte “ursäkta, vi gjorde fel”. Nej, han anser att myndigheten följde lagen, som är OK. Den behöver inte ändras.

Under tiden publicerar Elisabeth Åsbrink romanen "Och i Wienerwald står träden kvar", som avslöjar att Svenska Kyrkans missionärer i Wien endast ville rädda de judar, som var villiga att konvertera till kristendomen. Det blev många judiska barn som på 1930-talet var välkomna till Sverige, men inte deras föräldrar eftersom de inte var villiga att konvertera. De hamnade i gaskammare i stället.

Den svenska regeringen, som värnade om vårt gryende välstånd, godkände denna tvivelaktiga policy. I krigets slutskede försökte dock Sverige tvätta bort 1930-talets skamfläck. Då dök Raoul Wallenberg upp i Budapest med sina modiga räddningsaktioner. Och efter kriget skyndade Folke Bernadotte med sina "Vita bussar" att ta hit de judar, som har överlevt förintelsen.

Massmedierna såg emellertid till att det bara fastnade två namn, Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte i vårt kollektiva medvetande. Med dessa två hjältar blev vi indoktrinerade att Sverige har alltid varit judarnas räddare. Och massmedierna fortsätter med sina vilseledande manövrer.

Höjden av frihet

Ta vår fysiska hälsa som exempel:

I det ena ögonblicket kartlägger våra tidningar alla maträtter, godsaker och drycker, som förorsakar huvudvärk. De presenterar över 100 namngivna så kallade “gifter“, som vi ska undvika för att slippa smärtan och huvudvärken. Bland annat kraftigt kryddade rätter, starka ostar, rött vin och mörk choklad.

Om dessa råd är korrekta så måste halva Asien, där invånarna äter starkt kryddad mat, lida av kronisk huvudvärk Liksom holländare som äter starka ostar. Ett öde som de dessutom delar med fransmän, vilka till råga på allt dricker ett glas rött vin dagligen. För att nu inte tala om det chokladätande folket i Mexico, Belgien och Schweiz.

Vi får dock inte att läsa någonting om dessa självklara motsägelser. “Trots att en av vetenskapens viktigaste uppgifter är granskning och kritik“, framhåller docent Ralf Sundberg i sin uppmärksammade bok “Forskningsfusket!”.

I detta kalla land blir vi extra nervösa eftersom vi har läst i samma tidningar och tittat på samma TV-kanaler ett par månader tidigare, då rekommendationen löd så här:

“Drick ett glas rött vin dagligen och ät mörk choklad - om du vill undvika hjärtinfarkt!”

Höjden av frihet. Nu får vi svenskar en demokratisk valmöjlighet. Vi får välja mellan hjärtinfarkt och migrän.

Hälsa till salu

Inte nog med det! I samma veva meddelar massmedierna att om vi knaprar huvudvärkstabletter i förebyggande syfte minskar risken att vi insjuknar i cancer med 65 %.

Återigen har några ansvarslös forskare, som släppt NYHETEN för tidigt och journalisterna nappar på all typ av information, som indirekt är ute efter forskningspengar… I detta fall från de läkemedelsföretag, som tar fram värktabletter.

Hurra, utropar man i detta land, som har gjort sig bekvämt i mig. Vi slipper cancer med Aspirin, Alvedon, TREO och andra billiga piller!

Men sakta i backarna! Har inte samma tidningar informerat oss om att alltför flitigt konsumerande av diverse piller kan skada njurarna och även förorsaka magsår…

Just det, nu får vi åtminstone välja - mellan cancer och magsår. (Det senare kan man alltså få utan helicobakterier).

Moraliskt dilemma

I Ekelöfs de fattiga stundernas Sverige var människorna belåtna när de slapp äta barkbröd. I välstånds Sverige ska vi däremot undvika vitt bröd, ris dvs alla produkter, som innehåller kolhydrater - annars kan vi råka ut för diabetes typ 2 och gå upp vikt. I stället ska vi äta mycket kött, fett och grädde, vilka tidigare var förbjudna i kolesteroljakten.

JA, säger vi till köttet, fettet och grädden. Och vi prisar Omega 3!

Nej, varnar Miljöpartiet i sin senaste programförklaring. Sverige och mänskligheten bör avstå från (alltför mycket) köttätande. Och som gröna miljöaktivister slår de ett slag för vegetarisk kost.

“Det är lite märkligt, eftersom ett problem med vegetarisk kost - eller den mest extrema vegankosten - är just miljöaspekten”, hävdar docent Ralf Sundberg och betonar:

“Ett kreaturslöst jordbruk blir definitionsmässigt icke-ekologiskt, eftersom förutsättningen för ett sådant är konstgödsling. Dessvärre blir följden att jordarna så småningom utarmas, bland annat på livsnödvändiga mineraler.”

Varpå miljöaktivisterna replikerar:

“Markerna räcker hur som helst inte till för den odling, som produktionen av djurfoder kräver. Djuren kräver mer spannmål än människorna.”

“Lögn“, säger de forskare, som röstar på köttet. “Kreaturen ska t. ex. inte äta konstgjort djurfoder utan den ska födas upp naturligt. Bland annat ska kreaturen beta gräs på öppna betesfält.”

“Jordklotet har inte längre tillgång till stora betesfält och öppna landskap“, svarar miljövännerna. Dessutom släpper världens kossor och oxar ut (via munnen och bakdelen) mer koldioxid än alla våra bensindrivna bilar. De är jordens västa uppvärmare!

Med andra ord, ännu en valmöjlighet: Vi kan välja antingen mellan ett friskare liv eller jordklotets undergång. Men någon koordination existerar inte mellan dessa motsägelsefulla informationer.

Förgiftad service

Jag påminner om Ekelöfs sentens “Jag kan inte leva i detta landet, men detta landet lever som gift i mig!”

Observera, jag har endast serverat en bråkdel av alla paradoxer, motsägelser, som landets invånare dagligen bombarderas med. Självfallet heter Ekelöfs dikten NON SEVIAM, som är latin och betyder ”Jag tjänar inte”. Alltså, detta land.

Tack för nu. Och reagera gärna så att jag vet att Du lever. Vi hörs.

Ími Markos
Senior editor Tankesmedjan Kreaprenör