KINA-brev 2
Entreprenören ersätter rebellen!
Så blev det dags för det klassiska gruppfotot på det omtalade Himmelska Fridens Torg. Med Den Förbjudna Stadens ingång som bakgrund och Mao Zedongs jätteporträtt ovanför porten. (OBS! Guiden Ida längst till vänster håller den svenska flaggan. Som nr 2 och nr 3 i främre raden från höger ser vi Imi med hustru Iréne.)
En okänd fotograf, en av 2000-talets många påhittiga kinesiska entreprenörer, arrangerade gruppfotot med följande erbjudande:
I denna praktbok i fyrfärg (boken visades upp) publiceras Pekings alla tongivande sevärdheter, som ni kommer att besöka. Bokens första uppslag har vi dock reserverat för ert gruppfoto. Som elegant infogas i praktboken. Den kostar bara 100 yuan/kronor. Boken levereras till er (utan kvitto! red. anm.) inom loppet av tre timmar i samband med välkomstmiddagen. Vilka vill ha boken?
De flesta av oss sträckte upp handen.
Affären slutfördes cirka 15 meter från den historiska platsen, där den okände rebellen ensam ställde sig framför en kolonn av stridsvagnar den 4 juni 1989. Det var hans sätt att protestera mot diktaturen i Kina. Och det blev upptakten till Massakern på Himmelska Fridens Torg.
Ett ljusår mellan affären och protesten
Det är endast 17 år mellan de två händelserna, men det känns som ett kosmiskt ljusår med det raketsnabba kinesiska utvecklingens mått mätt.
Den okände entreprenören tillhör storstädernas tysta och vinnande majoritet. Han anser att han har fått den frihet, som den okände rebellen krävde år 1989. Fotografen och hans likasinnade har fått starta egna företag, göra business, köpa, sälja och tjäna pengar. Och den upproriska minoriteten har mer eller mindre tystnat. Kanske med undantag för den tvivelaktiga Falun Gongrörelsen. Missnöjesyttringarna mot den växande ojämlikheten, klyftan mellan rika entreprenörer och fattiga jobbare, är inte att förglömma.
Det kommunistiska partiets puritanska moral har dock luckrats upp i och med friheten i det ekonomiska och civila livet, följd av ett växande välstånd. Samtidigt har folkets krav på politisk frihet minskat. Att få bära jeans och munktröja i stället för Mao-kostym är lika med frihet. Det tycker åtminstone en stor del av dagens unga i städerna.
Förresten. De unga har inget minne av Kulturrevolutionens härjningar (1966-1976), så deras reaktion är inte förvånande. Snarare tvärtom!
Först bil, sedan ideologi
”Först mat, sedan moral”, hävdade marxisten och dramatikern Berthold Brecht cyniskt i Tolvskillingsoperan. Kineserna har spetsat till det ytterligare. De säger numera:
”Först bil, sedan ideologi”. Denna kallhamrade sentens bekräftas av "trafikstockning à la New York", trots de 6- och upp till 10-filiga avenyerna i Peking. (Hur många kineser ägde bil för 17 år sedan?)
Karl Marx, kommunismens chefsideolog, ansåg att alla politiska omvälvningar var betydelselösa jämfört med uppfinningen av ångmaskinen. Och i dag skulle han säkert ha ansett, att alla protester mot diktaturen och globaliseringen väger lätt i jämförelse med mobiltelefonen, som innehåller kamera, MP3-spelare, dator och Internet.
Javisst, Marx visste att det inte är idéerna utan de tekniska innovationerna som förändrar samhället och människorna. Den kände amerikanske managementkonsulten Peter F. Drucker brukar säga att vi talar för mycket om vad vi kan göra med tekniken och för lite om vad den gör med oss.
(När Du läst färdigt kan Du klicka på länken till vänster och läsa mer om beslutsstödsmodellen CrossSensor, som bygger på sinnenas förlängning och förstärkning, drivkraft för all innovation.)
Trendig frihet ersätter stel konformism
Rätt gissat.
Praktiskt taget varje ung kines höll en mobiltelefon intill örat - eller framför ögonen - när de minglade med sina kompisar på Himmelska Fridens Torg. Världens största torg (800 x 500 meter), på vilket cirka en miljon människor får plats samtidigt på officiella högtidsdagar, har fått en "poppig" karaktär; mer av trendiga fritidkläder och mindre av stela uniformer. Endast bönderna i sina "säckiga" kostymer föll ur ramen. Många var uppenbarligen på "Peking-besök" och köade nostalgiskt utanför Maos Mausoleum. Ville de beklaga sig, månn tro?
Själva jagades vi hela tiden av en hord med gatuförsäljare, som envist försökte pracka på oss vykort, tröjor, mössor, falska märkesklockor osv.
- Tre Rolex för en hundring. NEJ! Sex klockor för en hundring. NEJ! NEJ!! Tio för en hundring. OK! Där blev vi av med dem.
Skyskrapor speglar landets nya kultur
Annars beundrade vi, medan vi åkte buss, huvudstadens alla nya skyskrapor, som växer likt svampar ur jorden.
"New Peking" börjar faktiskt påminna om New York, även om höghusen här reser sig bara med 27-30 våningar mot skyn. Och många av dem strävar mot molnen med takdesign, som påminner om kinesernas klassiska pagoder. En modern arkitektur, som speglar landets kulturtradition.
Vi noterade också att Pekings skyskrapor inte står tätt intill varandra. Man har lämnat lagom stora gröna gräsmattor med träd, buskar och blomrabatter
mellan byggnaderna.
PlattTV i hissen och i rummet
Förtjust registrerade vi att vårt 4-stjärniga hotell (Howard Johnson Paragon) hade platta plasma-TV monterade på väggarna. Både i hissarna och i rummen. Och att hotellet var hopbyggt med Hendersons flotta shoppingcenter. Här slår man alltså två flugor i en smäll.
Två joint-venture-bolag Johnson/Henderson och researrangören följer tydligen mottot ”vi drar ömsesidig nytta av varandra”. Redan i receptionen hade vi dörrkontakt med shoppingcentret, där vi kunde handla märkesvaror för 50-75% lägre priser än i Sverige.
Denna form av nätverkssamarbete mötte vi överallt under Kina-resan.
Pekingoperan en hotellteater
Den färgsprakande Pekingoperan har sina föresällningar på LIYUAN TEATER, som finns på JIANGUO HOTEL. Det internationella lyxhotellet drivs i samverkan mellan hotellets och operans ledning.
På så sätt tryggar båda verksamheterna ett publik- resp gästunderlag, vilket är nödvändigt eftersom dagens kineser i Peking inte längre är lika intresserade av denna ålderdomliga operastil. Dessutom snålar staten och staden med kulturstödet.
I stället lockas alltså utlänningar och landsortsbor till Pekingoperan. Och det är JIANGUO HOTEL och andra hotell i staden (plus de olika researrangörer) som levererar åskådare till föreställningarna. (Tendensen är densamma i Sverige, där nätverk skapas mellan städernas teatrar och researrangörer på landsorten.)
Operahotellet i Peking erbjuder en mångsidig service. Ta bara som exempel två elektriska ljustavlor (till höger och till vänster om scenen) med översättning av operans kinesiska text till engelska, japanska och franska. (Hur många svenska teatrar ger sådan service?)
Parkettens första sektion med sex bordsrader är möblerad som ett konditori så att åskådarna samtidigt kan njuta av te och snacks. Tyvärr satt vi på balkongen när operans sjungande akrobater tolkade succéstoryn ”Death of Yu Ji”.
Efter att ha besökt Den Förbjudna Stadens alla pampiga salar och det vackra Sommarpalatsets attraktioner hade det varit skönt med varmt och grönt te. Nåja, efter föreställningen stod hotellets resurser till vårt förfogande. Från foajéns pianobar till gourmérestaurang.
Kina-brev 3 handlar om ”Hur vi i väst missbedömer de kinesiska arbetarna". Vi ser dem endast som billig arbetskraft och bortser från deras enorma skicklighet. "De är oöverträffade”, konstaterade jag efter tre fabriksbesök.
Imi Markos
Huvudredaktör i Kreaprenör®