Studera Rabindranath Tagore
Vad är din åsikt om den svenska skolan, frågar en av mina trogna läsare. Och mitt svar är: Studera Rabindranath Tagore, den indiske filosofen och författaren, som 1913 fick Nobelpriset i litteratur.
Bortglömd
Tyvärr har Sverige nästan glömt bort honom, trots att han är nästan ”svensk” i själen.
Ja, han kunde faktiskt ha varit en oäkta son till Carl von Linné. Och då syftar jag på Tagores kärlek till naturen och hans pedagogiska teorier, som ledde till grundandet av Shanti Niketan och Bisha-bharati, en skola och ett college, numera universitet, några mil utanför Calcutta. Här diskuterar och fördjupar sig elever och lärare i olika ämnen ute i naturen – sittande eller stående under ett stort, lummigt träd.
Varför?
Jo därför att Tagore ansåg att den skapande förmågan hos människan inte stimuleras i klassrummens formella undervisning, utan ofta tvärtom – förkvävs!
Han menade i stället;
Vad människan behöver är närhet till naturen och en form av undervisning, som riktar sig till hela människan och inte bara till hennes analytiska intellekt. Just det, han var långt före sin tid!
Öst och väst gifter sig
Det var Tagores avsikt att genom dessa institutioner kombinera den klassiska indiska utbildningen och den västerländska, vetenskapligt och teknologiskt inriktade undervisningen. Denna strävan att förena Öst med Väst i en levande och välgörande syntes präglade Tagores hela liv. Och denna syntes ville han gärna ”krydda” med musik och poesi. Enligt Tagore har dessa humanistiska inslag störst betydelse för den inre utvecklingen.
Märkligt nog så följer de svenska barnen – åtminstone i förskolan – Tagores linje, dvs de agerar Skogsmullar. Syftet med Skogsmulle är att barnen genom lek skall lära sig naturen och om skogens vanligaste växter och djur. Skogsmulleskolan är till för att tillfredsställa barnens nyfikenhet och upptäckarglädje och dessutom utveckla ett ansvar för naturen.
Efter Skogsmulleskolan blir det emellertid STOPP och våra barn stängs in i stela klassrum, medan de längtansfullt tittar ut genom fönstren och drömmer om naturen.
”Grönt” centrum - en lärosal
Lärarförbundet, skolverket och våra skolministrar har naturligtvis försvarat dessa ”fängelseåtgärder” så här: ”Vi är ett vinterland. Följaktligen kan vi inte undervisa ute i naturen när det är minusgrader och snöar eller regnar. I Calcutta, där Tagore umgicks med sina elever är det solsken året runt och träden ger skön skugga.”
Vid slutet av sitt liv reste Tagore världen runt och försökte övertyga de olika ländernas skolmyndigheter om att inte göra hans teorier beroende av vädret. ”Anpassa i stället skolbyggnaden till naturen!”, föreslog han.
Han var naturligtvis medveten om att det inte går att förvandla varje klassrum till en ”vinterträdgård”. Inte ens privatskolorna i väst har råd med det. Men arkitekter, som ritar skolbyggnader, borde se till att varje skola har minst ett ”grönt” centrum, en öppen lärosal, där alla sinnen stimuleras – en Sinnenas Sal, som frestar synen, hörseln, smaken, doften och känseln. Och här skulle varje klass starta med att läsa det viktigaste ämnet - biologin.
Känner Björklund till "läran om livet"?
För att få veta mer om träden, blommorna, fåglarna och om människokroppen måste man erövra även andra kunskaper: läsa, skriva, räkna etc. Då blir dessa ämnen och sedan matematiken, fysiken och kemin inte meningslösa. Snarare tvärtom! De blir istället nödvändiga delar av HELHETEN.
Biologi är den naturvetenskap som berör läran om livet, levande organismer och livets processer, inklusive dess struktur, funktion, tillväxt, ursprung och evolution. Vi får också tidigt veta att levande organismer konsumerar och transformerar energi. Därmed blir miljövården en självklarhet.
Och mycket riktigt!
I Miami, där vädret är sagolikt, bejakar man Tagore. På ortens Tekniska Högskola går forskning och undervisning på ett lärande sätt hand i hand. Forskare och studenter vistas i samma ”gröna” laboratorium. Det fungerar även som lärosal. Studenterna är involverade från början i forskningsprocessen, som är ett slags meningsfull plattform för de datoriserade studierna.
Tagore är dock inte helt bortglömd i Sverige. Om du besöker Nobelmuséet i Stockholm kan du se två Tagore-filmer i ett av visningsrummen. Den ena filmen presenterar just Shanti Niketan, skolan där Tagore diskuterar med sina elever under en stor ek, en skolmiljö, som inspirerar blivande Nobelpristagare. Den andra filmen handlar om legenden Tagores liv.
Jag undrar om utbildningsminister Björklund känner till det?
Och hur är det med dig. Känner du till Tagore? Och vad tycker du om mina reflektioner ovan. Hör av dig!
Vi hörs hälsar
Imi Markos, huvudredaktör Kreaprenör