KINA-brev 3
De kinesiska tecknen gynnar kreativiteten
Se på det kinesiska tecknet för kärlek här! Det håll på att bli begriplig för oss när vi besökte en fabrik, präglad av konstnärliga intentioner.
Och efteråt försökte vi förnimma de kinesiska tecknen!!
De är obegripliga för oss. Därför har vi så svårt att förstå att det är just dessa tecken som gynnar kreativiteten och som förädlar yrkesskickligheten i Kina.
Det är inte den billiga arbetskraften som gör Kina till de västerländska märkesvarornas fabrik. Det finns billigare arbetskraft i Afrika, Sydamerika och Mellanamerika. Men där är många analfabeter eller har ett fonetiskt, ljudbaserat alfabet. Och det bromsar kreativiteten.
Nej, det är det unika kunnandet, den speciella skickligheten och den personliga kreativiteten, som har avgörande betydelse när vi anlitar kineser. Och hemligheten, som främjar dessa egenskaper, är den kinesiska skriften, ideogrammet. Det är en ”direkt” kommunikationsform – precis som vägmärken, kartsymboler, matematiska och kemiska tecken hos oss.
Vårt alfabet utplånar upplevelsen!
Du tittar på ett vägmärke (=en symbol) och du fattar allt, som med fonetisk skrift skulle kräva en lång harang. De grammatiska nyanser, som tecknen saknar, fyller du ut med din fantasi. Med utgångspunkt från dina egna referensramar. Precis så fungerar kineserna.
Vi fick bevis på denna skapande process, när vi följde tillverkningen av lackarbeten i Pekings världsberömda Cloisonne-fabrik. Det är ett fascinerande förlopp i flera steg, där varje steg erbjuder eget initiativ och individuell kreativitet. På så sätt bekräftade de olika cloisonne-kreatörerna den kanadensiske mediegurun Marshall McLuhans tes. Han hävdade nämligen:
”Den kinesiska skriften gör det möjligt för kineserna att bevara ett rikt förråd av mångfasetterad och djup upplevelse, som håller på att utplånas i kulturer med fonetiskt alfabet”.
Just det, varje kinesiskt tecken är ett sinnligt äventyr! Varje ideogram är en totalbild, som förmedlas via sinnen och tolkas av hjärnan.
Fritt fram i Cloisonne-fabriken!
Visserligen behärskar cloisonne-verkstädernas aktörer endast 2-3000 kinesiska tecken, som dock är tillräckligt för att sätta fart på fantasin inom konsthantverket. Så här går det till:
Först tar man fram en kopparstomme (vas, fat, kruka osv.), som bearbetas för hand med hammare. Delarna fogas samman med svets. Själva formen bestämmer kopparslagaren fritt.
Lika fria är flickorna som designar mönstret på stommen. De klipper till små koppartrådar, som löds eller klistras fast mycket noga efter eget mönster – dock inom ramen för landets designtradition. I Cloisonnes fall går den så långt tillbaka som till kejsaren Chingtai under Mingdynastin (1400-1500). I Kina kallas cloisonne för ”Chingtai Blue”.
”Målarflickorna" är om möjligt ännu friare när de fyller i alla hålrum mellan koppartrådarna med emaljfärg. De disponer över 40 fat med olika kulörer och väljer som fria konstnärer.
Därefter går ”konstverken” till bränning i en hydraulisk ugn, där brännaren ensam bestämmer antalet bränningar. Han handlar efter sina erfarenheter – utan instrument - på ren känsla!
Så är det dags för slipning. Eftersom koppartrådarna inte får kännas på ytan. De slipas bort med kol under rinnande vatten.
Och till sist förgylls stommens (läs vasens) råa kant upptill.
Lön mellan 2000 och 200 000
Du undrar du förstås hur mycket dessa okända ”konstnärer” får i lön.
Svaret är: Bara 2 000 (mätt i svenska kronor) i månaden. Lägg till eller dra ifrån deras urusla arbetsförhållanden. Arbetarskyddet lyser helt med sin frånvaro.
Men företagets informationschef, som guidar oss genom produktionen och som talar utmärkt engelska, har bättre betalt. Liksom alla specialister; ingenjörer, IT-experter, marknadsförare osv. De är universitetsutbildade och pluggade från kl.05.00 till kl.22.00 varje dag under studietiden. De behärskar cirka 9000 kinesiska tecken och får
10-15 000 kronor i månaden (skatten är endast 20%).
De högsta cheferna med verkställande direktören i spetsen tjänar däremot kring 200.000 kronor i månaden. Eller mer! Det är inte troligt att de behärskar alla de 50.000 tecken, som lär finnas i den kinesiska skriften och som möjliggör praktiskt taget ”gudomlig” kreativitet. Många av dem har däremot goda utländska kontakter, som främjar exporten.
Och det är avgörande!
Kina stöds av okänd stormakt
Glöm inte bort att det bor närmare 180 miljoner kineser utanför Kinas gränser. Dessa utgör sammantaget en okänd ekonomisk stormakt. Enligt den amerikanska trendforskaren John Naisbitt intar utlandskineserna tredje platsen i världsekonomin – efter USA och Japan. Om man beräknar deras samlade resurser i pengar och inflytande.
Det är dessa utlandskineser som investerar mest i Kina och de favoriserar alltid sina forna släktingar där. VD-stolarna är reserverade för dem! Eller för Hui gui (= sköldpaddorna), som efter sina studier utomlands återvänder hem. Alla favoriserar Hui guis. Deras språkkunskaper och erfarenheter är oumbärliga för landet. Och de tjänar också stora pengar.
Kinas motsvarighet till Statistiska centralbyrån beräknar att de 10% av kineserna, som räknas till de allra rikaste, förfogar över 45% av landets rikedomar.
Ideogrammet - hjälte och bov i dramat
”Om inte effektiva åtgärder vidtas riskerar klyftan mellan rika och fattiga att vidgas ytterligare och inom fem år når man larmnivå röd”, hävdar kinesisk partipress.
Och indirekt är det den kinesiska skriften som vidgar klyftan, dvs klyftan mellan 2000 och 9000 tecken. Den som bara kan tolka 2000 tecken har ingen möjlighet att göra någon klassresa som i väst, hur kreativ han/hon än är. Pinyin, den kinesiska ljudstavningen, som infördes 1958, underlättar i viss mån för de svaga, men eliten fortsätter att fjärma sig med ideogram…
Å andra sidan utklassar den högutbildade eliten sina västerländska konkurrenter mycket tack vare just den traditionella kinesiska skriftens dolda möjligheter. Ideogrammet är både hjälte och bov i dagens drama samtidigt.
Likväl anstränger sig varje kines att göra sitt bästa på den läs- och skrivnivån han/hon befinner sig. Och den ambitionen kan direktörerna bakom de västerländska märkesvarorna inte avstå ifrån. De stannar kvar med produktionen i Kina – trots att tillverkningskostnaderna har blivit dyrare.
Ja, faktiskt! Lönerna har ökat med 8,5 % sedan 2005. Vinstmarginalen minskar alltså.
Med sikte mot Hollywood och Milano
Kina fortsätter dock att värna om varornas höga kvalitet. Egentligen vill de alltid nå den allra högsta nivån.
Utöver cloisonne-fabriken besökte vi även Ding Wu silkesfabrik och den Mongoliska kaschmirfabriken (Shanghai).
Vår guide Ida berättar här om hur silkesmasken utvecklas till sängkläder.
Vi såg silkets väg från mask och kokong till sagolika sängkläder, som får Hollywoods stjärnor att yla av förtjusning. Vi fick höra om getter och killingar som finkammas, särskilt under hakan, i de mongoliska fjällen. Idealiskt klimat för ullen, som i Shanghai omvandlas till kvalitetskaschmir.
Detta såg vi och förstod varför modebutikerna i Milano, Paris och London slåss om detta mjuka och smekande under.
Vi själva kunde inte motstå frestelsen, marknadsföringen var så sataniskt skicklig. Vi köpte i alla tre fabrikernas butiker. Samtidigt skall påpekas att förvandlingsnumren bland silkesmaskar och getull genomfördes under goda arbetsförhållanden. Dålig arbetsmiljö är uppenbarligen inte obligatoriskt i Kina.
Artistisk inställning till arbetet
Sent på kvällen, när vi zappade in CNN på hotellrummet, fick vi se världens största och modernaste skofabrik i Guangdong-provinsen. Den är utrustad med italiensk högteknologi, berättar CNN-reportern och tillägger:
”Och nu producerar Kina bättre märkesskor än Italien och England. Tack vare alla inblandade parters artistiska inställning till arbetet. Följaktligen tillverkas nu både Versace och Clarks i Guangdong.”
Precis! Artistisk inställning! Överallt mötte vi samma ambition. Till och med inom yrken, som hos oss är nedvärderade nuförtiden.
Under middagen påföljande dag blev vi t.ex förstummade, när en av servitörerna hällde upp te i våra koppar. Han gjorde det med en långpipig kanna från två meters håll.
Inte en droppe kom utanför kopparna.
Och när vi applåderade bedriften utförde han ett ännu svårare trick. Han tog kannan på ryggen och likt en ormmänniska siktade han in i kopparna från nackpartiet. Naturligtvis träffade han igen - mitt i prick!
Denne kinesiske servitör demonstrerar med tydlighet skillnaden mellan öst och väst i inställning till enkelt arbete med låg status.
Kalligrafi inspirerar till artisteri
Det påstås att det är kalligrafin, som inspirerar kineserna till artisteri i alla sammanhang. Att skriva kinesiska tecken kräver artistisk skicklighet. Man skriver ju med pensel och drar tjocka och smala streck, som i sin tur bildar ett konstnärligt innehåll.
Kineser har artisteriet i fingrarna sedan barnsben – med undantag för de icke skrivkunniga. Ja, det finns fortfarande några få procent analfabeter i Tecknens Rike. Majoriteten är dock uppfostrade som kreativa artister.
Nu hör jag protesterna från svenska chefer som arbetar i Kina och de säger:
”Vi försöker få våra kinesiska medarbetare att ta egna initiativ, men de vill bara lyda order…”
Jag gissar att svenska beslutsfattare närmar sig kineserna med vårt linjära ABC-tänkande och då blir kineserna passiva. Försök i stället skapa relation med PM skrivna med kinesiska tecken. Då reagerar de direkt och tänder till!
Kina-brev 4 handlar om ”Hur vi missuppfattar Kina. Hur vi förolämpar Kina utan att tänka på det. Och om att vi heller inte vill be om ursäkt när våra klavertramp avslöjas”.
Imi Markos
Huvudredaktör i Kreaprenör®