Upplevelsesamhället är minst 2000 år gammalt

Sehär, några som ville ha upplevelser även efter jordelivet. I grekiska Myra, före vår tideräkning, ville de rika ha trevligt och bo ståndsmässigt även efter jordelivet. Därför lät de bygga dessa lyxgravar i Myras klippberg (dagens Turkiet) med underhållning, dvs utsikt över amfiteatern nedan- för klippan. Upplevelse- samhället är egentligen urgammalt.

"Jesus is the reason for the season!"

Visserligen lanserar de senaste "marknadsföringsapostlarna" de båda Harvardekonomerna Pine och Gilmore samt dansken Jensen m fl Upplevelseekonomin som någonting nytt.

Men.......
den enda nyheten i detta förlopp är att även den del av näringslivet, som tidigare struntade i denna typ av förädling numera har börjat satsa på upplevelser.

- Vi inom den katolska kyrkan har ägnat oss åt detta fenomen sedan Jesus födelse, fast vi har använt religiösa och inte kommersiella facktermer för att beskriva våra aktiviteter i Event Marketing...

Jag är övertygad om att ledarna för världens första Propagandabyrå, Vatikanens "Congregatio de Propaganda Fide", grundad 1622, resonerar på detta sätt när de läser alla nya böcker, artiklar och magisteruppsatser om "Experience Economy", Upplevelseekonomin.

Ja, Rom-byråns garvade medarbetare i högkvarteret på Via Propaganda intill den berömda Spanska trappan är rent av förvånade över den historiska okunnighet, som dagens "marknadsföringsapostlar" visar.

Särskilt när det gäller sorgens upplevelse och dess mäktiga evenemang.

Negativa laddningar viktiga

Pine & Co, som myntat uttrycket "The Experience Society" - Upplevelsesamhället - inbillar sig nämligen att upplevelser endast är knutna till lyckofilosofin, njutningsläran och lustkänslan.

Vatikanens propagandister vet att tillvarons negativa laddningar är lika viktiga som de positiva. Och lika "säljbara".

Fråga världens begravningsbyrårer och deras omsättning under historiens lopp - om ni vill få bekräftelse på teorin. De kristna kyrkorna i allmänhet och den romersk katolska kyrkan i synnerhet odlar ju livets hela upplevelsespektra och manar till både individuellt och kollektivt firande. Vi kan presentera dem i grova drag.

De individuella bemärkelsedagarna: födelse (dop), konfirmation, bröllop (vigsel) och begravning. Tre manifestationer för glädje och en manifestation för sorg. Den senare har ett brett register från enkla kistor, psalmer, blommor och gravstenar till sarkofag, rekviem, praktkransar och gravkammare av mausoleumkaraktär. Rekviem eller dödsmässa är en mäktig tonsättning - särskilt i Mozarts och Verdis tappning.

Påskfirandet är en av den kristna kyrkans upplevelseevenemang.

De kollektiva bemärkelsedagarna: Jul (Jesu födelsedag), Långfredag (Jesu korsfästning), påsk (Jesu uppståndelse), Kristi himmelsfärd, Pingst och Alla helgons dag. Den senare är liksom Långfredagen sorgens högtid. Annars finns det gott om helgon som firas med nationella festdagar, fiestas. Till exempel Sankt Patrick, Irlands apostel och skyddshelgon.


Dagens julfirande har blivit en gigantisk köpfest som egentligen borde vara "handbok" för Event Marketings nya "apostlar". De borde faktiskt först och främst studera hur en anspråkslös välgörenhet i Myra (nuvarande Turkiet) har på 1700 år förvandlats till en global fest med trillionomsättning i dollar år efter år.

Julfirandet är den kristna kyrkans mest storslagna upplevelseevenemang. "Köpfesten" startade för 1300 år sedan i Myra, där biskop St Nicholas tog hand om fattiga barn.

Ja, det hela startade faktiskt redan kring 300-talet, då den kristna Myra-biskopen St. Nicholas tog hand om fattiga barn, undervisade dem och gav dem presenter på sin födelsedag den 6 december - Niklasdagen.

Sankt Niklas´segertåg

Biskop Nicholas var klädd i röd kåpa och bar herdestav (attribut som markerade hans ämbete). Och hade, enligt historikerna, vitt skägg. I katolska länder "kommer han igen" på natten varje 6 december och stoppar presenter i barnens välputsade skor.

I protestantiska länder, där man inte firar helgon, har den snälle Myrabiskopen omskapats till jultomte, som firar Jesu födelsedag med presenter.


Sankt Nicholas´ efter- trädare i protestantiska länder är jultomten, som är snäll mot alla barn.

Julfirandetär utan överdrift upplevelsens märkligaste segertåg, som Singapores kinesiska och icke kristna affärsmän marknadsför med följande motivering:

"Jesus is the reason for the season!"

Så står det nämligen på stora skyltar vid jultid i Singapore. St. Nicholas´staty och kyrka är annars Myras stora turistattraktion idag - i det muslimska Turkiet.

Den danske författaren och arkitekten Sten Eiler Rasmussen har nog rätt i sin upplevelsedefinition:
- Man ska inte förvänta sig att man ska kunna förklara precis vad något är, gränserna är ofta obestämda.

I julfirandets upplevelse är till exempel hela samhället involverat - inte bara de fåtal branscher som den svenska KK-stiftelsen reducerar verksamheten till när den den har definierat den så kallade upplevelseindustrin.

God Jul förresten, om/när Du nu firar densamma enligt Din tradition "and for whatever reason",

önskar
Imi Markos
Chefredaktör i kunskapsnätverket Kreaprenör®