Barocken - triumf för upplevelsen
Med konstnärerna Bernini och Barromini stoppade påven Urban VIII reformationens svenska segertåg. När den svenska kungen Gustav II Adolf tog befälet över den protestantiska armén år 1619 i det stora religionskriget och allt fler katoliker i hans fältframgångars spår konverterade till den Lutherska tron, grundade Vatikanen "Propagandan". Det var påvens "andliga" motdrag. Med propaganda i konstnärlig anda ville påvarna Gregorius XV (1622) och Urban VIII (1623-1644) tysta svenskarnas gevär och kanoner. Och de lyckades!
Världens första interna, men samtidigt globala annonsbyrå "Congregatio de Propaganda Fide" engagerade Lorenzo Bernini och Francesco Borromini, de visionära konstnärerna. Och de uppmanades att skapa upplevelser. Sådana upplevelser som skulle få människorna att jubla och förtränga reformationens moraliserande och asketiska stramhet.
Blända och krossa
- Prakt förbländar och slår ut Luthers trista puritanism, sade Urban VIII och anslog 2 millioner scudi till Roms och Kyrkans ansiktslyftning.
Bernini & Co fick alltså operera med en astronomisk kampanjbudget och de var fast beslutna att lura människornas ögon. Och även öron eftersom de tog hjälp av tonsättarna Scarlatti och Montiverdi.
Bernini, som hade egen teater i Rom, experimenterade mycket tidigt med snabba scenväxlingar och illusoriska effekter - erfarenheter som han utnyttjade när de stora påvliga beställningarna kom. Han verkade under sex påvar.
Det var dock Urban VIII som mest målmedvetet och planmässigt tog vara på Berninis idéer om barock. Denna triumfatoriska, överdådiga stil blev nämligen Vatikanens viktigaste propagandavapen - även om själva begreppet
barock dök upp först på 1700-talet.
Urban VIII och Bernini var övertygade om att utsmyckningen av renässansens strikta linjer skulle imponera på människorna. Att konst som hyllade det storslagna överflödet skulle fånga massornas intresse bättre än Skriftens trista och svårsmälta ord. Åtminstone söder om alperna.
Skrämma och glädja
Norrut fortsatte Luthers bibelöversättningar, katekeser och psalmer dominera själarna och inte ens konciliet i Trident (1545-1563), där påvedömet utnämnde den nygrundade jesuitorden till missionens förtrupp, kunde rubba deras inställning.
Men de konstnärer, som ville ändra på renässansens måttfulla proportioner, kunde det! Till sist!!
Vad var det som fascinerade människorna ? Jo, barockens dynamiska uttrycksfullhet och rörelseverkan. Tidigare stela husfasader fick plötsligt vingar, taken öppnade sig mot himmelska sfärer, vägarna pös och fick djupa oroliga veck, pelarna vred sig lidelsefullt, exteriörerna sprack och gav plats för fantasifulla fresker, starka ljus- och skuggväxlingar gladde och skrämde.
Det övernaturligas naturalism möjliggjorde plötsligt kommunikationen mellan jord och himmel.
Lura och förstora
- Jag får stenen att marschera och sjunga. Jag får bronset att flyga, sade Bernini när han skapade Peterskyrkans tabernakel.
Och mycket riktigt, tronen i kyrkan trotsar tyngdlagen och svävar fritt i luften, buren av moln, änglar och fyra kyrkofäder. Betraktaren känner sin litenhet inför denna gudomliga, oändliga styrka.
- Atmosfären som råder på platsen ska vara så stark att den är oberoende av deltagarna, anser den svenske arkitekten Olle Burell. Han betonar att människans totala upplevelse i hög grad formas av de miljöer i vilka de upptäcks.
Konstnären som "lurade" den lättrogna världen på 1600-talet. Lorenzo Bernini, barockens ledande propagandist, trixade så att St Petersplatsen ger intryck att vara större och mäktigare än den i själva verket är. Barockens ögonfrestelse var påvedömets segervapen mot Luthers enkelhet. Än i dag är Berninis många mästerverk Roms största |
Framför Peterskyrkan utnyttjade Bernini avståndseffekten när han anlade piazzan och lät den omfamnas av en mäktig och storslagen arkad, som vilar på elliptiska kolonner.
Självfallet får alla en känsla av att Petersplatsen är mycket större än den egentligen är. Torgsensation!
När Bernini ritade prakttrappan Scala Regia i Vatikanen använde han ett annat inte ovanligt barock- och teaterknep, skenperspektivet. Trappan smalnar av uppåt och därigenom ger den, nerifrån sett, intryck av att vara längre och mäktigare än den i själva verket är.
Folk norr om Alperna var, som sagt, mindre imponerade av barockens bländverk. Rationella anglosaxer och nordbor vägrade länge att överge sitt sunda sinne för klarhet och enkelhet. De betonade gång på gång att även renässansen var konstnärernas skapelse, finansierad av furstar, banker och den spirande industrin. Men till sist föll även nordbornas ögon för barockens frestelse. Till exempel "Fontana del Fiumi" (byggd av Borromini) framför kyrkan Santa Agnese och "Fontana di Trevi" (ritad av Bernini) i Rom.
Locka och göra propaganda
Nej, den stora majoriteten vacklade inte i sin övertygelse när det gällde den nya tron och enkelheten i design, men smaken blev likväl en aning mer pompös genom tidens tryck.
Konstnären som trollade med skenperspektivet på 1700-talet. Nicodemus Tessin d.y., Sveriges mest berömda arkitekt, var inspirerad av barockmästaren Bernini. Följaktligen gjorde han med hjälp av kulissbyggnader det Tessinska palatset "större" än det egentligen är. Det är värt att studera byggnaden, som numera är bostad för landshövdingen, vid slottsbacken i Stockholm. |
Gustav II Adolf smittad av "barockflunsan". Drottning Kristina abdikerade och kunde inte motstå Roms locktoner utan flyttade dit.
På tal om locktoner. Barocken födde även "bel canto", operans svulstiga, insmickrande och hjärtknipande skönsång, som började sitt segertåg i Neapel med en lång rad smäktande tenorer i spetsen. Påhejade av den livsglada karnevalsstaden Venedig, där San Markus-basilikans körledare och musikdirektör Montiverdi tonsatte alltfler trånande arior.
Ja, barocken ville fjäska även för öronen. Propagandabyrån ville helt enkelt manipulera både ögonen och öronen genom storslagna konstverk, bedövande musik, högtidliga ceremonier, granna prästdräkter och ståtliga festspel - den perfekta grunden för all slags budskap.
Faktum är att fram till första världskriget slut användes begreppet propaganda uteslutande för den katolska kyrkans arbete, det vill säga att sprida "den rätta tron". Först efter 1919 har termen kommit till allmänt bruk hos olika politiska organisationer och vissa stora koncerner.
Korrumpera
Propagandabyråns arbete resulterade i att motreformationen blev tillbakaträngd i Mellaneuropa, att Luther & Co inte fick fotfäste i Asien och att påvedömets position stärktes i Latinamerika genom slaveriets förbud - på inrådan av Propagandan.
Naturligtvis fanns det även plumpar i protokollet. Den annars så vidsynta Urban VIII stödde inkvisitionens tortyr mot oliktänkande och fördömde Galilei, som hade en annan uppfattning om solsystemets struktur än kyrkan. Många jesuiter intrigerade samvetslöst och missionärerna gjorde flera grova övertramp. Bland annat genom att bryta ner lokala kulturer.
Till råga på allt började barocken banalisera och korrumpera människans genuina smak. Överallt i den katolska världen kunde man se mängder av lyckade och mindre lyckade, för att nu inte säga smaklösa Bernini-kopior i form av kyrkor, palats, statyer och fontäner.
Konstnären som frestar våra ögon på 2000-talet. Dagens Bernini heter Frank O. Gehry, som byggde Guggenheimmuseet i Bilbao. En arkitektonisk sensation, som miljoner turister vill uppleva och som har fått en trist industristad med hög arbetslöshet att blomstra. |
Enligt Vatikanen går all propaganda ut på att i första hand ändra på folks sätt att uppfatta fakta och händelser. Hur man ändrar sedan ändrar folks uppfattning och upplevelse kommar en kommande artikel att handla om.
Imi Markos
Chefredaktör i kunskapsnätverket Kreaprenör®