Hälsoeffekter av elektromagnetiska fält
Olle Johansson är docent och universitetslektor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet i Stockholm samt tidigare adjungerad professor vid Kungl. Tekniska Högskolan. Han forskar och sprider information inom området hälsoeffekter av elektromagnetiska fält, vilket han talade om på Kreaprenörs seminarium Forskning & Etik 5/4 2013.
Han inledde med att påpeka att världens alla försäkringsbolag friskriver sig från hälsoeffekter av bl.a. nanoteknologi, genmanipulerade organismer (GMO) - som ingår i 98% av födoprodukterna i Sverige - och från hälsoeffekter av elektromagnetiska fält, som idag finns överallt och i ökad omfattning, och som ingen numera kan undvika att utsätta sig för.
- Försäkringsbolagen vet någonting som vi andra inte vet, sa Olle Johansson. Trots att elektromagnetiska fält officiellt är ofarliga så vill ändå inte dessa bolag ta i dem med tång. Det är i sig själv avslöjande.
30 års kamp ger resultat
Olle Johansson har i 30 år forskat och spridit information om farorna med elektromagnetiska fält och fått utstå mycket kritik för detta.
Men under de senaste åren har han äntligen vunnit framgångar i sin kamp, bl.a. när WHO:s cancerorgan 2001 konstaterade att en av riskfaktorerna för barnleukemi kan vara magnetfält och 2011 meddelade att man även klassificerar radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligt karcinogena. I Italien i oktober 2012 beslutar dess högsta domstol att en patient, som har fått en hjärntumör, har fått det p.g.a. mobiltelefoni. Tio år tidigare hade det varit ett omöjligt utfall av en sådan rättslig process.
Historik
Mänskligheten lärde sig tidigt att olika saker i naturen är elektriska och elektromagnetiska. Redan 2750 f.Kr i Egypten hade man klart för sig att det fanns farliga fiskar, som gav ordentliga stötar, som kunde förlama och döda.
Mycket tidigt kunde man också se, att om man gnuggade en stav av bärnsten med kattskinn, kunde man skapa statisk elektricitet. På 1600-talet myntade William Hilbert ordet elektrikus, som kommer från grekiskans elektron och som betyder just bärnsten.
Benjamin Franklin skickade på 1700-talet upp en drake och kunde locka ner gnistor av statisk elektricitet under åskväder. Galvani kunde få ben på döda grodor att röra sig med hjälp av elektricitet. Och sedan följde en rad kända personer - Ampére, Edison, Bell m.fl, som lägger grunden till förståelsen för de elektromagnetiska krafterna. Det leder till den
"Andra Delen av den Industriella Revolutionen", när man börjar ta elektricitet i allmänt bruk.
Men de flesta människor förstår än idag inte hur elektriciteten fungerar trots att vårt moderna samhälle är totalt beroende av den.
- Och det är väl jättebra, ironiserar Olle Johansson. Vi kan bli uppringda precis när det inte passar, vi kan göra olika saker på datorer, när det inte alls behövs, och vi sliter ut tummarna med sms och mms, så vad är problemet?
Jo, tidigt började man inse att det kunde finnas risker. Olle Johansson visar en gammaldags skämtteckning med en bild på den klassiska hemmafrun, som går och dammsuger, med texten ”Gentlemen, don’t let hard work kill your wife, let electricity do it.”
Mycket snart började man observera hur elektromagnetiska fält påverkade människor, djur och växter, och ibland inte alls på ett positivit sätt. 1979 gör Nancy Wertheimer och Ed Leeper ett fantastiskt observandum i Denver, USA. De ser hur barn, som drabbas av barnleukemi, inte är slumpmässigt fördelade, utan hur de bildar sammanhållna grupper. Nancy Wertheimer åker runt i Denver och tillryggalägger därigenom många mil bakom ratten. Till slut kommer hon och Ed Leeper fram till att barn som drabbas bor där de elektriska ledningarna vänder runt, på engelska kallar man det ”end poles”. Och just där skapas extra höga magnetfält. Flera fortsatta studier, där man visar med en större tydlighet att så är fallet, ser dagens ljus under de följande åren. 2001 bestämmer sig WHO:s cancerorgan för att cancerklassa kraftfrekventa magnetfält. Och den cancer man då pekar ut är barnleukemi, där det inte råder något tvivel. Då ska man ändå komma ihåg att riskerna för att exponeras för just kraftledningar i de flesta fall är försumbara. De riktiga värstingarna är t.ex. helt vanliga mobiltelefoner. Men för sådan exponering har man hittills inte gjort några liknande studier.
Lai och Singh är två kända amerikanska forskare vid University of Washington i Seattle. De har studerat effekterna av blåtandsfrekvensen 2,45 megahertz på råttor och visat att DNA, alltså arvsmassan, får direkta skador. Det ledde 1996 till en häftig diskussion och i Sverige såg vi det året en löpsedel med texten ”Forskare slår larm. Mobiltelefoner kan ge skador på hjärnan”. Det är således snart 15 år sedan. Det var då Olle Johansson började arbeta ännu hårdare för att få ut information om farorna till allmänheten.
Vad har hänt de senaste 15 åren
Olle Johansson och forskarkolleger började via media ställa frågor som ”hur farlig är egentligen mobiltelefonen”. Enkla frågor som fortfarande till stor del är obesvarade. Frågorna gav upphov till en serie aggressiva påhopp, smutskastning, förlöjligande och annat som inte borde få förekomma i en demokrati. 
Man satte tidigt ett gränsvärde SAR (=Specific absorption rate) för hur mycket hjärnan får värmas upp under ett telefonsamtal på 6 minuter. Den nivå man bestämt var 2 watt per kilo. Forskare har dock senare visat på negativa hälsoeffekter på nivåer, som ligger långt under den fastställda nivån. På nivån 100.000 gånger under den nivå som vi anses tåla har man sett påverkan på cellcykeln och celldelningsprocessen av vanlig gammaldags GSM-telefoni. Man har sett läckage i hjärnbarriären, påverkan på den elektriska aktiviteten i hjärnan och på kalciumflödet, födointag, vätskeintag och annat. Listan var lång redan 1998, när den presenterades vid en konferens i Göteborg, och sedan dess har många fler allvarliga effekter upptäckts.
Intressant är att mobiltelefonernas påverkan på EEG bl.a. gav upphov till tanken att påverka människors hjärnaktivitet utifrån, vilket i sin tur har lett fram att man i Europa och i USA nu satsar astronomiska summor för att komma åt hjärnans hemligheter - med positiva förtecken som att kunna styra en protes, men också med negativa förtecken som att kunna påverka själva medvetandet, vilket borde ge upphov till en viktig etisk diskussion.
Forskning och etik
Många människor blir väldigt besvikna på sina myndigheter, när de inte gör sitt jobb. I bl.a. Norge har man gått hårt åt sin strålskyddsmyndighet, när de som arbetar där tycks vilja skydda strålarna istället för befolkningen. I Norge har befolkningen därför bildat en egen strålskyddsmyndighet, som de kallar för ”Folkets Strålevern”. Våra myndigheter ska vi kunna lita på, så att de jobbar för oss och inte för industrin. Men det visar sig att det ofta är precis tvärtom.
- Jag myntade redan 1983 uttrycket, säger Olle Johansson, att det här är det största fullskaleexperimentet någonsin med mänskligheten.
Vi är exponerade var vi än befinner oss, dygnet runt, i hela kroppen och med vågor, som i olika experiment har haft förödande effekt på växter, djur, celler, vävnader och organ. När vi jämför 3G-strålningen med naturlig bakgrund, är den ungefär en miljon miljarder gånger starkare. I biologiska sammanhang är detta otroligt. Redan en fördubbling eller till och med en halv gångs ökning är stort.
2006-2007 var Olle Johansson med om att ta fram en rapport (The Bioinitiative Report) på 600 sidor med ca 2000 vetenskapliga referenser. Ett viktigt syfte var att få bort det tekniska gränsvärdet (2 watt per kilo) och istället använda biologiskt baserade gränsvärden utifrån medicin-etiska resonemang.
- Upptäckten att vår kropp reagerar på saker som i princip inte går att mäta är faktiskt Nobelprisbelönad, säger Olle Johansson. Och den gör det utan att be någon myndighet om lov.
Rapporten fick ett mycket starkt genomslag. I Europaparlamentet blev man väldigt överraskade och glada över rapporten och konstatera att de gränsvärden, som skulle skydda allmänheten, var föråldrade och helt otillräckliga. Det gjorde att Olle Johansson och hans kolleger började känna medvind. Äntligen har samhället börjat lyssna. Men sedan förstod de att något konstigt höll på att hända. Telekomindustrin tycktes nämligen också välkomna rapporten, men krävde själva att få revidera gränsvärdena.
Men forskarna gav sig inte. De fortsatte att samla data om hur t.ex. spermiekvaliteten försämras av mobiltelefoni. Och hur kvinnliga ägg påverkas. En studie gjord i Frankrike på tomatplantor som exponerades för basstationsfält, alltså mikrovågor från antenner, visade att cellerna reagerade, som om man hade krossat plantorna med en hammare. När man skär i tomater skickar de en sekvens molekyler som svar på skadan. Och de tomater som utsätts för mobilstrålning reagerar på precis samma sätt. Det kan man tänka på, när man ser hur mammor och pappor slänger mobilen till bebisen i barnvagnen för att ha den någonstans, eller den gravida kvinnan som sitter och sms:ar och pratar i mobiltelefon.
- Vi hade ett möte i Italien 2006, fortsätter Olle Johansson, i staden Benevento utanför Neapel.
Mötet skrev en resolution och Olle Johansson ställde krav på att den skulle publiceras i en godkänd vetenskaplig tidning. Den blev publicerad och pekade bland annat på att man inte längre kan säga att svag strålning inte har effekt på biologiska system; vetenskapen har kommit mycket längre än så. I resolutionen krävde man att EUs försiktighetsprincip måste användas, man krävde att människor måste informeras när forskare rapporterar om faror med ny teknik, och att man måste begränsa effekterna särskilt på barn och ungdomar, samt sluta med direkt reklamföring mot desamma. Olle Johanson och hans forskarkollger fortsatte därefter att skriva resolutioner och lät publicera sig i fler vetenskapliga tidskrifter.
I den lilla orten Seletun utanför Bergen samlades i november 2009 en grupp forskare för att sammanställa en mer kortfattad version av ”The State-of-the-Art”. Man funderade länge över strålningen från olika installationer, samt om man mäter fel sak. Det gällde – och gäller fortfarande – att komma fram till vad det är för fysikalisk aspekt som gör att tomatplantor, möss, råttor, celler, spermier, äggceller osv mår dåligt.
Men då uppstår en etisk fråga. Det är nämligen väldigt svårt att få pengar till den typen av forskning, när man redan i förväg har bestämt sig för att det här är ofarligt. Svenska Strålsäkerhetsmyndigheten säger att det är ofarligt, samtidigt som försäkringsbolagen friskriver sig från eventuellt skadliga effekter. Men varför friskriver man sig, när det är ofarligt? Det ligger i allmänhetens intresse, anser Olle Johansson, att få svar på denna synnerligen viktiga fråga.
Vad gäller de s.k. rekommenderade gränsvärdena, vill Olle Johansson stryka under, att man i Sverige beslutat om gränsvärdet 9 miljoner mikrowatt per kvadratmeter från en exponering på 1,8 Gigahertz. I USA ligger man på 10 miljoner. I rapporten från 2007 ansågs att man kunde gå ner till tusen mikrowatt per kvadratmeter. I norska Seletun sa man 170 och andra har sedan sänkt ytterligare. Man ska komma ihåg att en mobiltelefon klarar sig med mycket, mycket mindre än det här för att fungera.
Men Olle Johansson är den enda personen på planeten som har föreslagit vad han kallar för ett hygieniskt gränsvärde som han anser skulle vara lika med den naturliga bakgrunden: 0.000001-0.00000000001 µW/m2.
Olle Johansson uppmanar avslutningsvis allmänheten och föreningar som Kreaprenör® att fortsätta vara obekväma, ställa frågor och kräva svar. Det är väldigt viktigt, inte minst ur en etisk synvinkel.