Dags att pensionera Gud?
Är det dags att pensionera Gud, frågar Christer Sturmark på Brännpunkt debatt i Svenska Dagbladet i juni 2004. Nej, svarar L.O. Landin, själv förtroendevald i Hägerstens församling, men han menar att Svenska Kyrkan ändå borde ta allvarligt på Sturmarks artikel och den debatt, som har fortsatt på SvD Brännpunkt.
Det är inte utan att man är benägen att hålla med Sturmark, när man ser vad muslimsk fundamentalism och president Bushs kristna fundamentalism kan leda till. Och Knutby! Även hans synpunkt att frånta alla trossamfund rätten att viga människor, eftersom de flesta förvägrar samkönade par att ingå äktenskap, är rationell. Och det är också Sturmarks huvudargument. ”Vårt moderna informationssamhälle måste byggas på förnuftsbaserad kunskap om världen och humanistisk etik och inte på myter, legender, övernaturlig mystik och dogmatik.” Och visst blir det slagkraftigt, när Sturmark sedan tar exemplet med den etnolog som på ett svenskt universitet gör sig till uttolkare för älvor och troll och som omedelbart skulle få sparken. Samtidigt som teologer ges fritt spelrum för liknande verksamhet. Av rationella skäl är det således dags att pensionera Gud, allt enligt Christer Sturmark.
Den sekulära humanismens apostel
Det vore naturligtvis enkelt för vilken klerikal auktoritet som helst att avfärda Sturmark som den moderna hycklare han är. En som först lurar skjortan av etablissemanget som ”den nya ekonomins” främste uttolkare och som hann med att ”lura” till sig ett stort antal miljoner genom att ”sälja luft” till de troende. För att nu några år senare flyta upp till ytan igen som ”den sekulära humanismens” apostel och till råga på allt från en nyvunnen position som regeringens IT- sakkunnige. Det visar om inte annat, och i bjärt kontrast med Sturmarks egna rationella syn, hur ologiskt allting fungerar.
Men detta är inte min huvudpoäng. Den är att Svenska Kyrkan och dess företrädare har stor anledning, om än av andra skäl, att ta till sig av det Sturmark skriver. I orostider är det högkonjunktur för uttolkare av ”nya ekonomier” och andra charlataner som bin Ladin och varför inte Bush. I de senaste presidentvalen i USA var det inte plånboksfrågorna som vägde tyngst. Det var moralfrågorna som blev Bush´ framgångsrecept. Trenden växer sig bara starkare enligt uttolkare av amerikansk politik. Och när emotionella frågor blir viktigare än rationella, då borde också Svenska Kyrkan ha högkonjunktur.
Men så är det inte. Och detta borde tjäna som väckarklocka för alla som menar att det är bättre att bygga samhällen på beprövad tradition än på tillfälliga moralpredikanter.
Gud går aldrig i pension
Det är viktigt att komma ihåg, att fundamentalism - den stränga gudens återkomst - inte är en tillfällig företeelse. Tvärtom kommer detta att vara något vi får uppleva oftare i en globaliserad värld. För 500 år sedan levde man i en minst lika orolig tid som idag. När en av den tidens stora personligheter, Leonardo da Vinci, föddes 1452 var jorden platt. Men när han dog 1519 hade några hunnit bevisa att den var rund. En inte oväsentlig förändring "om man säger". Och inte minst kyrkans män blev då starkt ifrågasatta. Och så har det fortsatt och i en allt snabbare takt. Numera är sånt som är sanning ena året rena "hjärnsläppet" några år senare. När det är extra oroligt och osäkert är människors sökande efter vägledning och trygghet som störst. I de postmoderna samhällena går det inte att etablera dominerande världsuppfattningar som förr. Tvärtom måste vi förbereda oss på olika värderingars kollisioner gång på gång. Gud kommer aldrig att gå i pension. Tvärtom - till alla utvecklingspropagandisters stora förtvivlan.
Utmaningen - vad är den kristna värdegrunden värd?
Och detta borde just nu vara den verkligt stora utmaningen - inte minst för Svenska Kyrkan. För tyvärr kommer vi att få se flera kopior av Bush, bin Ladin och Helge Fossmo. Den stora uppgiften för mänsklighetens ledare är att balansera mellan fredlig samlevnad och blodiga krig i en värld där allt färre förstår varandra. Det är en illusion att tro att den multikulturella världen för alla människor ”närmare varandra”. Tvärtom. Skillnaderna blir också synligare och tillfällena för sammanstötningar fler och fler. Detta borde om inte annat en som utger sig för att vara IT-sakkunnig inse, eftersom de bakomliggande orsakerna som alltid är hur människor tar till sig och förändras av ny teknik.
Som förtroendevald i kyrko- och stiftsfullmäktige i Stockholm har jag fått inblick i Svenska Kyrkans arbete. Eftersom jag alltid har varit intresserad av samhälls- och värdegrundsfrågor var det naturligt för mig, när möjlighet gavs, att engagera mig i en grupp som kallar sig POSK – Politiskt obundna i Svenska Kyrkan – och på så sätt lära känna Svenska Kyrkan inifrån. Jag menar också att nu är tid att verkligen stå upp för, försvara och visa vad en kristen värdegrund är värd, som hela vårt nuvarande samhälle bygger på.
Men just nu när själanöden är extra stor, i ett samhälle präglat av stark förändring och stor oro, kivas ledarna om oväsentligheter. Istället för att dominera samhällsliv och värdegrundsdebatten, bidrar många i Svenska Kyrkan till att marginalisera kyrkans institutioner till politiska och personliga maktinstrument. Man ägnar mer tid åt form än åt innehåll.
Observera att jag inte talar om många befattningshavare som gör ett stort och ofta dåligt avlönat jobb för att bistå sina medmänniskor. Nej jag talar om ledarna och Svenska Kyrkans beslutande församlingar, där arbetet kännetecknas av politiskt grupptänkande och brist på visioner. Som förtroendevald tvingas man till möte efter möte, där upprättande av röstlängd och annan formalia tar merparten av tiden, och där administrations- och fastighetsfrågor är de viktigaste ärendena på föredragningslistan.
Samtidigt söker fler och fler av Svenska Kyrkans medlemmar svar på sina livsfrågor på annat håll, eftersom de ofta inte känner till eller inte engageras i tillräcklig grad av kyrkans många gånger omoderna och med tidsandan föga följsamma stil och attityd.
Saknas - vision för förnyelse
Styrkan i den sekulära humanismen, och dit räknar jag stora delar av de etablerade kyrkorna i västerlandet, men också de många, kulturellt högtstående, asiatiska religionerna är att de i årtusenden har lyckats förena etablerade och ”trygga” föreställningar med evolutionen. Den västerländska kyrkan har ständigt förnyats, vilket har gjort henne till en av de viktigaste samhälleliga drivkrafterna. Protestantism och kalvinism har, mätt i såväl sekulära som ekonomiska termer, varit de i särklass mest framgångsrika troslärorna för invånarna. Tätt följda av konfucianismen.
Men nu lider Svenska Kyrkan och hela det svenska samhället stor brist på både folkkämpar och visionära ledare. Och det går inte alls att bortse från det som har med människornas sinnen, känslor och upplevelser att göra, som Christer Sturmark tycks tro. Tvärtom – ju äldre och förhoppningsvis klokare vi blir desto viktigare inser vi det är att bejaka det sinnliga inom oss. Och desto förgängligare blir de rationella sakargumenten.
All vår kunskap kommer av vad vi ser, hör, luktar, upplever och känner med våra sinnen. Hjärnan lägger bara till lite på slutet för att vi ska känna att det hela går ihop. Det är bara under de senaste 2-300 årens oefterhärmliga industrialiseringsepok, som människor har tvingats in i rigida ekonomiska och ekologiska system. Men all vår kunskap kommer som sagt av vad vi känner, sa och förstod redan Leonardo da Vinci. Och det har man tidigare förstått i kyrkan också, när man konkurrerade om människors gunst och vår jakt på ständigt nya upplevelser genom de stora katedralerna, de engagerande mässorna, de vackra målningarna och de storstilade musikupplevelserna. Barocken var ett enda stort reklamjippo i kampen mot protestanter och revisionister. Bröd och skådespel.
Därför är det kardinalfel att tro att man kan pensionera Gud. I olika former kommer gudsbegrepp att fortsätta att vara en dominerande, historisk grund för människors behov av att värdera sig själva och andra. Inte minst nu behövs värdegrund, i en tid med genomgripande förändringar av oss människor genom upplevelseteknik med television och datorer.
Det gör att vi borde intressera oss mycket mer för människors emotionella behov, våra gudar och våra mytologier. Att psykiatrin blivit det stora medicinska området borde inte förvåna. Det är långt fler ungdomar som idag får existentiella upplevelser via filmer som Matrix än via konfirmation och högmässa. Och ingen ska inbilla mig att filmen och televisionen, och finansvärlden med för den delen, fungerar rationellt och logiskt. De upplysta ledare som först inser hur man bäst når fram till människors innersta önskningar och drömmar, är de som kommer att leda de framgångsrika samhällena och verksamhetera också i framtiden. Det är bara att hoppas på att vi får så många upplysta despoter som möjligt.
Men tyvärr anser jag att bristen på visionära ledare i Sverige är stor - i politiken, bland regeringens sakkunniga helt uppenbart men också i näringslivet. Och det är därför man inte minst i Svenska Kyrkan bör ta Christer Sturmarks kritik på allvar, även om slutsatserna han drar och råden han ger är felaktiga.
Lars-Olof (LO) Landin
Ordförande Kreaprenör
P.S. Fortsatt debatt - men endast för etablerade!
Ledande tidningar publicerar sällan insändare från andra än etablerade tyckare. Och Kyrkans Tidning ansåg inte debattinlägget ovan relevant för dem, eftersom debatten hade initierats på SvD Brännpunkt. Moment 22!
Den 23/11 2004 ger istället SvD Brännpunkt nytt utrymme åt Christer Sturmark att ånyo lansera sina idéer om "att orsakssamband saknas mellan etik och religion". Denna gång i polemik med Ulf Wickbom, en annan etablerad "tyckare", som i ett inlägg på SvD Brännpunkt den 20/11 menade att ett antal girighetsskandaler och den s.k. Buttiglioneaffären blir mer begripliga om de relateras till en värld av normer och etik.
- Självklart måste det moderna samhällets normbildning och politik vila på en humanistisk etik. Religion tillhör en annan dimension: dogmatiska föreskrifter......."heliga"....."givna av Gud".......De kan därför inte ifrågasättas på rationell grund, skriver Sturmark. Sannolikt har människan skapat religionen som kommunikationsplattform för övermaktens dekret och maktmedel. I bästa fall har religionen också fått bära vissa moraliska budskap. Att påstå att sekulär politik leder till en värld utan moral saknar all empirisk grund och kan bara betraktas som spekulativt. Där trampar Wickbom fel. Det saknas orsakssamband mellan etik och religion, avslutar Sturmark sitt andra debattinlägg.
Den 26/11 ger SvD Brännpunkt sedan plats för ännu en replik. Det är docenten i tros- och livsåskådningsfrågor Johan Lundborg, som uppenbarligen anses tillräckligt etablerad för att få vara med. Han tycker precis som jag att IT-gurun Sturmark serverar "naiv och tom retorik". Budskapet känns lika trosvisst och tvärsäkert som när Sturmark propagerade för "den nya ekonomin". Och hur gick det med IT-boomens lyckorike, undrar Lundborg.
- Även jag har en humanistik grundhållning, skriver Lundborg vidare. Skiljelinjen handlar om den naiva vetenskapstro, kombinerad med en enögd syn på vad religion är, som genomsyrar Sturmarks inlägg. Religion behöver inte vara dogmatisk......Det är Sturmarks påhitt. En annan sak är att såväl ideologier som religioner i alla tider har motiverat och legitimerat ur humanistisk synvinkel såväl goda som onda handlingar.......Vad Sturmark inte ser är att även han står för en ideologi.......kopplad till en rad normer........
- Kan vi leva utan ideologier? frågade Herbert Tingsten på sin tid. Knappast säger Ulf Wickbom, bättre att utan omsvep tala om var man står. Självklart, säger Sturmark utan att ge sin egen ideologi.
Till sist ger sig en kyrkans man in i debatten, jesuitpastorn Ulf Jonsson. Han släpps väl in, eftersom han är doktor i religionsfilosofi vid Uppsala Universitet. Notabelt är dock att inte han heller representerar Svenska kyrkan. Där har man kanske ännu inte uppmärksammat debatten.
Även Ulf Jonsson tycker att Sturmark ser för enkelt på religionen, som han menar i alla tider har hjälpt människor att motivera moralen.
- Det är inte givet att biologiska och ekonomiska förklaringar ger bättre grund för moralen än religiösa och filosofiska resonemang. Den som reducerar moralen till enbart naturalistiska faktorer begår det famösa naturalistiska felslutet. Sturmark håller förvisso med om att rasism är omoralisk, även om det finns de som försöker förklara den i rent biologiska och ekonomiska termer..........., skriver Jonsson.
Slutsats
Jag anser att debatten visar hur viktigt det är att försöka förstå vad det är som innerst inne driver utvecklingen. Hur vi människor ständigt förändras genom vetenskap, forskning och ny teknik. Utan en modell hur människor i varje historisk epok lever och upplever utifrån sinnena, och ständigt strävar efter nya sätt att förlänga, förstärka och förbättra sinnena, gör vi ständigt om historiens misstag.
"Berätta och jag hör. Visa och jag ser. Gör mig delaktig och jag kommer att förstå", sa redan den teologiske ledaren Konfutse 500 f.Kr. Sokrates (se bild) och Platon utvecklade sedan den värdegrundande Dialogen på 300-talet f.Kr. Men ändå missar vi ständigt att använda Dialogens möjligheter.
"Jag är vägen, sanningen och livet", sa revolutionären Jesus Kristus för 2000 år sedan. Den monoteism han kom att införa, och som passade det framväxande jordbrukarsamhället, var definitivt ingen "kommunikationsplattform för besuttna". Tvärtom konkurrerar den med tiden allt effektivare med hundratals andra gudsföreställningar.
"All vår kunskap kommer ur vad vi känner", skrev Leonardo da Vinci på 1400-talet e.Kr. Renässansen revolutionerade och reformerade dåtidens centralkyrkliga gudsbegrepp.
Göran Persson säger att han är "lite religiös". "God bless you", säger George Bush i varje TV-anförande. "Gud knackar på dörren till EU-politiken", skriver Ingrid Hellström i DN den 30/10. Gud så barnsligt, tycker förmodligen Christer Sturmark.Debatten fortsätter - 5 år senare.