Anmälan om ett misstänkt brott
- Det kanske perfekta brottet?

Dagens avancerade forskning i informationsteknik utvecklar hjärnimplantat, intelligent nätverksteknik, lärande datorer och artificiell intelligens, datorer som ”lär sig” att läsa människors tankar. Sverige är ett av de mest framstående länderna i världen på detta forskningsområde. I Europa har forskningsresurser samlats under namnet The Human Brain Project. I februari avsatte EU 10 miljarder kronor till detta projekt.
   
Det märkliga är att nästan ingenting skrivs i svenska media om denna imponerande forskning och de enorma investeringarna. Bilfabriken SAAB´s "hädangång" fyllde tidningsspalterna i åratal, en affär som är att betrakta som en nullitet jämfört med The Human Brain Project. Några få svenska medier uppmärksammade att EU presenterade denna forskningssatsning - SVT.se, Kemivärlden och Ny teknik. Detta får oss att misstänka att hjärnforskning antingen inte förmår intressera svenska journalister – är man för okunnig för att förstå? Eller så undanhålls information medvetet. Tål denna imponerande forskning inte dagsljus?

Bakgrunden

Tekniken används redan idag för en mängd syften, bl.a. medicinska, men kan också användas bl.a. för terroristbekämpning. Problemet med all teknikutveckling är att det alltid finns risker för att oskyldiga människor drabbas. Därför behövs det alltid en etisk debatt kring all teknikutveckling. 
   Den amerikanske managementprofessorn Peter Drucker har formulerat problematiken så här: ”Vi talar för mycket om vad vi kan göra med ny teknik. Inte om vad tekniken gör med oss!” I detta fall när nätverksdatorer ”kopplas ihop med människors hjärnor”. Datorer som utvecklar artificiell intelligens (AI) genom att avbilda hur vi lär, minns, tänker och känner. Det handlar om att fysiologiska sensorer, som numera med nanoteknikens hjälp också kan injiceras i människor, som är ovetande om att de står ständig i kontakt med en dator. Eller också vet man om det, men inte i vilken omfattning.

Personer inom Staten, forskare och militärer, är inte omedvetna om negativa konsekvenser med denna teknikutveckling. 
   Anders Lansner, professor i datorbiologi vid Kungl. Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, är en av de forskare, som får ta del av EU:s miljoner. Han uttryckte i en intervju vi gjorde med honom stor oro för vad som skulle hända med människan, när vi om ca 10 år (hans egen uppskattning) har datorer som är ”intelligentare” och ”bättre fungerande” än vi själva. Enkel uttryckt ”när människor blir säkerhetsrisker och det är tryggare att förlita sig på datorer”.

Samhället tycks stå oförberett, när en ny teknik nu inte bara förmår tränga in i och utforska fysiologiska funktioner utan också våra medvetanden.
   Martin Ingvar, professor, hjärnforskare på Karolinska Institutet (KI) och ledare för Stockholm Brain Institute, som är ett samarbete mellan KI, KTH, Stockholms Universitet, Försvarets Forskningsinstitut m.fl., uttalar radioprogrammet Filosofiska rummet 14 januari 2007 att ”identitetsbyten” och ”identitetsstölder” idag är möjliga. ”Och han tycker inte att det är så märkvärdigt!” Företrädare för Staten säger sig värna om människors identitet och integritet. Men vad betyder egentligen dessa löften, när forskare redan nu är mäktiga att byta ut människors identitet utan att vi är medvetna om det. Och inte ens tycker att det är så märkvärdigt!
   När vi kontaktar Martin Ingvar för att fråga om forskningen kring dator-hjärna-integration har han inte tid. Han har tidigare blivit kontaktad av personer som anser sig ”drabbade” av sådan forskning. Martin Ingvar hänvisar dessa personer till den psykiatriska vården. De psykiatriker vi talar med har ingen aning om den forskning man bedriver på KI. Den behandling människor som ”hör röster” får enligt praxis är i huvudsak sömntabletter och andra lugnande medel. Inga undersökningar görs varför personerna hör röster. Flera psykiatrer har dock rapporterat att det finns personer med skilda symptom och att patienter med misstänkta biverkningar av implantat har ökat.

Ändå tycks få vara intresserade att få igång en etisk debatt eller skydda dem som eventuellt orättfärdigt drabbas. Polisen, militären och sjukvården tycks inte kunna försvara medborgare mot denna nya hotbild. Många, bl.a. svenska utredare, varnade redan för 10 år sedan för problem. Men sedan dess har ingenting hänt vad gäller etik och lagstiftning på detta område.
   När vi frågar professor Göran Hermerén i Lund, som 2004 var ordförande i en EU-kommission om etiska aspekter på användningen av implantat i kroppen, vad han anser att en person som misstänker sig vara utsatt för oetisk forskning ska göra, rekommenderar han oss att ”ta kontakt med en empatisk hjärnläkare!”

Vem bestämmer vad som är tillåtet nu och i framtiden? Ska forskarna ha rätt att bestämma dessa regler på egen hand? Har vårt medvetande blivit allmän egendom? Vilka lagar och regler ska gälla, när människan är utbytbar mot maskiner?

Hur stora måste riskerna bli för att motivera en etisk debatt?

Hur kan man avslöja om försök med tankeläsningsmaskiner på människor redan nu görs i Sverige – alltså system för dator-hjärna-integration – utan att bli idiotförklarad.
Politiker bygger lagar på vetenskapliga rapporter. Och än så länge finns inga rapporter om att hjärnforskning bedrivs på människor, som är omedvetna om att deras hjärnfunktion utforskas. Men det finns indikationer och varningar sedan 1940-talet på att övergrepp förekommer. På några av de ”drabbade” personerna vi idag har kontakt med har man gjort mätningar, som visar att de utsätts för kraftig elektrisk strålning.
Samtycke till forskning på biologiskt material eller till vård och behandling ger upphov till frågor om integritet, autonomi och hur information ska utformas. I mötet med patienter uppstår kliniska- och vårdetiska frågeställningar. Bioetik handlar också om regler och riktlinjer för forskning.

Den moderna hjärnforskningen innebär någonting helt nytt. När neurovetenskapen producerar resultat som förändrar den neurobiologiska beskrivningen av mänskligt medvetande, vad blir då kvar av föreställningar om att människan har en fri vilja och personligt ansvar för sina handlingar? Uppsala universitet bedriver forskning om bioetik inom ramen för Centrum för forsknings- & bioetik och samarbetar bl.a. med KI.

Nu öppnar vi dörrar till ett okänt område där vi inte vet hur vi ska tillämpa etiken. Vad ska man tillåta och vad ska man inte tillåta när man kan göra elektrodimplantat som både kan påverka och läsa av hjärnan, frågar etikprofessor Ulf Görman i Lund i boken ”Där guld glimmar blått” 2007, finansierad av Vetenskapsrådet.
   Han tar exemplet med att undersöka inlärning och minne. Mikroimplantat kan ge helt nya möjligheter att förstå hur vi lär oss och minns saker, och därmed också varför vi glömmer och har svårt att lära oss. Samtidigt kan det uppfattas som en form av övergrepp att på det viset titta in i vår mest privata mentala värld.

2007 skriver Göran Hermerén m.fl. att ”många forskare tror att vi inom de närmaste 20 åren kommer att få uppleva snabb och samhällspåverkande utveckling inom tre ömsesidigt växelverkande områden: Det första, som vilar på kiseltekniken, är informationsteknologin. Den har redan slagit igenom i vår vardag. Bioteknik och molekylärbiologi är det andra området, vilket just är på väg att få sitt verkliga genomslag. Det tredje……..är nanovetenskap och nanoteknologi (N & N), som ibland kallas atomslöjd.” Hur ska nanotekniken kunna övervakas när tekniken i sig gör att den praktiskt taget omöjlig att övervaka.

Gerald Q Maguire är professor vid KTH. Han vill göra världen uppmärksam på den revolution i halvledarenheter miniatyrisering som sker och som tillsammans med neurala beräkningstekniker gör att forskare nu kan skapa maskin assisterade sinnen, science fiction´s “cyborgs.” Redan 1999 beskrev han framstegen inom protesområdet, en myriad av konstgjorda implantat, och den tidiga utvecklingen av teknik för cochlea(hörsel) och retinala näthinnan (syn) implantat. Sedan dess har genombrott skett i en hisnande takt. Olika metoder som används ger möjligheter till direkta gränssnitt mellan hjärna och maskin. Tekniska innovationer som sådana är varken goda eller onda, skriver han, det är användningen av dem som skapar moraliska konsekvenser. Eftersom det är högst troligt att ”hjärnchips” är en framtida teknik, som kommer att fortsätta att användas i allt större utsträckning, är det klokt att formulera en politik och en lagstiftning som mildrar teknologiernas skadeverkningar.

Biometrisk sensorteknik kommer någon gång i framtiden att bli praktiskt användbar, läser vi i en rapport som Datainspektionen beställt 2007 om Ubiquitous computing. Begreppet innebär att alla möjliga olika informations- och kommunikationstjänster är tillgängliga ”överallt, alltid, för alla och i alla former”. Man oroar sig bl.a. för identitetsstölder, d.v.s. att någon använder en annan persons biometriska data för sitt eget bruk. Forskarna försöker lösa detta genom att lägga in förmågan att avgöra om det som biometrisensorn ser verkligen "lever" här och nu och inte bara är en "död".
   Bland fysiologiska sensorer som utvecklas, finns sådana som ska kunna känna av en användares känslotillstånd. Möjligen är det kontroversiellt eller riskfyllt att inför en dator avslöja en människas verkliga känslotillstånd, något som annars går att maskera med en neutral eller låtsad uppsyn. Men det ligger förmodligen långt fram i tiden.
Mera centralt i utvecklingen av sensorer för fysiologiska mätningar och övervakning av hälsan och som i kroppen kan följa puls, blodtryck, temperatur, bakterienärvaro och mycket annat. En del typer av sensorer och radiobaserade identitetsmärkningar kommer sannolikt att implanteras i kroppen. Kroppsnära ubicomp-system kan fortlöpande analysera hälsotillstånd och sammanställa resultat. Det kan avslöja en annalkande influensa eller ett hjärtbesvär - och kan vid behov sända data till vårdgivare.

Vilken roll har människan i en framtid där också moraliska beslut tas av maskiner?
När blir en maskin en människa? Frågan om gränsdragningar mellan maskin och människa kan kännas trivial, men faktum är att den blir allt mer aktuell. I den mån man överhuvudtaget i framtiden kan tala om oss själva som en distinkt art, måste vi då kanske ta i den svåraste frågan av dem alla: Behövs vi?
   Om detta talade Henrik Carlsen på Försvarets Forskningsinstitut vid ett föredrag hållet 2012 på Stockholms Handelskammare.

I tidskriften Ny teknik sammanfattas några positiva och negativa effekter med dagens nanoteknikforskning.

Statliga VINNOVA finansierar bl.a. svensk hjärnforskning. 2009 fick VINNOVA i uppdrag av regeringen att göra en nanoriskanalys. Statens medicinetiska råd (SMER) kritiserade senare VINNOVA för att man i sin analys såg etiska aspekter av nanoteknik snarare som ett hinder för vidare teknikutveckling än en risk för de som eventuellt drabbas.

Mot bakgrund av vad vi ovan anfört frågar vi oss vad det är för teknisk utveckling som VINNOVA anser så viktig att man vill utelämna riskerna för personer att utsättas för oetisk forskning. VINNOVA finansierar Stockholm Brain Institute.
Kan det vara så att VINNOVA finansierar utvecklingen av ett system för dator-hjärna-integration? Och om så är fallet har VINNOVA då gjort sig skyldigt till vilseledande riskinformation.

Stockholm 11 februari 2013

Lars-Olof (LO) Landin
Ordförande i Kunskapsalliansen KREAPRENÖR™

Dialog om Hjärnans frihet

Är hjärnforskning oetisk?

Bakom lögnen döljer sig sanningen

Håller vi på att förlora kontrollen över vårt medvetande?

Rapport från Kreaprenörs konferens om hjärnans frihet

Om nano- och robotteknik
Om Digeratis - Den tredje kulturens representanter
Om robotar och humanoider
Den sinnespräglade datorn
Redan 1999 skrev man detta
Google kommer att känna dig bättre än din intimaste partner

Rekommenderade länkar:
Nu är kampen om hjärnan i full gång.

Föreningen för hjärnans integritet i Sverige

Hemsidan om Mind Control

Bionic Gate - om nanoteknik och neurocomputing

Stockholm Brain Institute