Kyrka i Framtidsperspektiv
- seminarierapport februari 2011
Solen lyser denna lördag i början av februari. Men gatorna är fortfarande farligt glashala. Det är ännu vinter i Stockholm. POSK Stockholm (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) hade inbjudit in till ett seminarium för framtidsfolk i församling och samhälle. Platsen var Adolf Fredriks församling i Stockholm City. Ett 40-tal personer hade hörsammat kallelsen. Kreaprenörs LO Landin var moderator och ledde den avslutande paneldiskussionen. Här är hans rapport.
Många av deltagarna samlades redan kl 9 till morgonmässa i Adolf Fredriks kyrka, som leddes av två av dagens seminarieledare Ted Harris (t.v), teol dr och komminister i Adolf Fredrik, och Emma Hedlundh (t.h), komminister i Kungsholmens församling. Övriga anslöt till Adolf Fredriks förnäma församlingshem vid Kammakargatan i centrala Stockholm, dit också de övriga seminerieledarna Håkan Simonsson, nyutnämnd kyrkoherde i Fresta församling i Upplands-Väsby och Johan Drevemo, förtroendevald i Järfälla och psykolog vid Närpsykiatri i Enköping anslöt. Dessutom deltog som talare Marika Markovits, direktor för Stockholms stadsmission, och Lars-Olof (LO) Landin, förtroendevald i Hägerstens församling, informatör med eget företag, som var moderator. Deltagare kom glädjande nog från 10-talet församlingar runt om i Stockholm men även från andra stift lockade dit via Facebook och POSKs hemsida. Inbjudan hade också skickats till samtliga församlingar i Stockholm.
Ordförande resp vice ordförande i POSK Stockholm, Roland Johansson och Christina Berglund, hälsade alla välkomna. Christina, tidigare stiftsprost i Stockholm, påminde om bakgrunden, nämligen att kyrkan pressas av vikande medlemsantal och minskade kassakistor, vilket gör det extra viktigt att anlägga ett framtidsperspektiv. Dagarna före seminariet går Lennart Koskinen, avträdande biskop i Visby, i Kyrkans tidning som på beställning ut med en upprop att ”vända trenden” men inte ”genom att gnälla” utan genom att föra en ny diskussion om ”kyrkans identitet, kyrkosyn och uppdrag”.
Och så satte vi igång. Den inledande presentationsrundan hade underrubriken ”en angelägen kyrka”.
25.000 hemlösa i Sverige
Marika Markovits inledde med att tala om ”Att vara hemlös….” Hon redovisade siffror som visar att Sverige har ett oroande stort antal hemlösa per capita jämfört med andra länder. Och antalet ökar. Till detta skall läggas flyktingar som vistas gömda i Sverige, personer under 18 år, som inte är inräknade osv. Som direktor för Stockholms stadsmission kommer Marika varje dag i kontakt med problemet på ett mycket påtagligt sätt. Stadsmissionen har 2010 publicerat en rapport i ämnet för att sprida opinion och för att påverka beslutsfattare och allmänheten.
Marika nämner tre saker som krävs för att hjälpa människor ur sin prekära situation.
1) Egenmakt
2) Bärande nätverk
3) Materiella resurser.
Människors egenmakt kan man stärka genom delaktighet. Att bidra till att skapa bärande nätverk åstadkoms genom mångfald och gemenskap. Och Marika menar att Svenska kyrkan är mycket väl lämpad att klara framförallt de båda första stegen. Den kristna människosynen är en bra grogrund för att skapa gemensamhet och mångfald. Materiella resurser måste dock samhället bidra med. Men Socialtjänsten har inte gemensamhet som mål. Men det har människor som på ett medvetet sätt tänker på hur det är att leva som kristen i samhället, menade Marika. Därför menar hon att framtidsfrågan ”hur kan jag leva som kristen” var den hon ville skicka med till deltagarna på seminariedagen.
Innerlighet och mänsklig växt
Ted Harris utgår från grundsatsen att människan har en övergripande uppgift – att växa. Naturligtvis att växa från ett barn till en vuxen rent fysiskt. Men också att växa i sitt inre.
Det yttre växandet har blivit allt enklare i vårt materiella samhälle. Men hur växer vi inuti, hur skapar vi en positiv självbild. Det hjälper inte samhället till med. Tvärtom lever vi idag i ett samhälle som sprider misstro och rädsla, menar Ted. Han nämnde särskilt terroristhotet, som basunerades ut med anledning av självmordsbombaren i Stockholm julhandel. Han kunde lika gärna ha nämnt klimathotet, den växande diskussionen om utlänningsfientlighet och Sverigedemokrater etc. Till för drygt 300 år sedan var ”det goda livet” metafysiskt, livet efter detta osv. De senaste 300 åren har ”det goda livet” blivit materiellt. Hur skall kan vi växa i vårt inre i en genommateriell värld, var den framtidsfråga Ted formulerade , när vårt inre inte är riktigt accepterat och betraktas som ”flummigt”.
Gudstjänsten i centrum – myt eller verklighet?
Den framtidsfrågan hade Emma Hedlundh satt redan i rubriken för sitt föredrag. Hon hade letat runt i kyrkoordning, församlingsinstruktioner m.m. och funnit att ideligen dyker formuleringar upp som ”gudstjänsten är vår församlings centrum” och ”gudstjänsten är själva kärnan kyrkans liv”.
Men hur är det i praktiken, frågade Emma, och deltagarna fick ytterligare en framtidsfråga att fundera på.
Jakten på den röda tråden
Så var det dags för Håkan Simonsson att formulera sina framtidfrågor. Hans tema var ”Levande kyrka”. Hur åstadkommer man det? Jo menar Håkan. Det bygger som alltid på att goda ting är tre.
Den första punkten kallar Håkan för ”regler att återfylla jordgravar” med anspelning på en välbekant diskussion om detta i media. Och visst behövs det reglar menar Håkan. Eller struktur. Och det har vi i Kyrkoordning, anställningsavtal m.m. Men man kan inte börja i strukturen, om man vill åstadkomma en levande kyrka med Jesu förmaning att ”Gå ut och gör alla till lärljungar….” ringande i bakhuvudet.
Det krävs också det som Håkan ville sammanfatta under punkten Zlatan. Det behövs ett arbetsteam och det skall man med fotbollspråk skapa med hjälp av 11 Zlatan. Ingen lätt uppgift. Och så behövs det vad Håkan kallar ”babymassage”, dvs det behövs en verksamhet, vilken den nu skall vara.
Med dessa tre grundpelare skall man skapa en församlingsstrategi fört en öppen, levande gemenskap med fördjupning och på Luthersk evangelisk grund. De församlingar som lyckas med detta, enligt Håkan, de har hittat en röd tråd, som löper genom verksamheten. De som valt att senare vara med på Håkans delseminarium uppmanades att förbereda sig ”en jakt på den röda tråden”.
Kristen själavård
Själavård är egentligen vad Johan Drevemo håller på med varje dag som psykolog på en Närpsykiatrienhet, där han hjälper en salig blandning människor som ”gått in i väggen”, som ”inte längre vill leva”, som behöver ”göra intelligenstest” av någon anledning osv. Inom psykiatrin utvecklas i snabb takt nya former för att undersöka och behandla själen. Begreppet för dagen är ACT (Acceptance and Commitment Therapy) som är en del av KBT (Kognitiv Beteendeterapi). ACT handlar bl.a. om att lära sig skilja mellan vad vi är och en känsla vi har, vilket på fackspråk kallas decentrering. Det handlar också om acceptans, dvs att lära oss att ”gilla läget” om vi inte kan förändra situationen och att göra plats även för obehagliga känslor inom oss. Ytterligare komponenter i ACT är närvaro i nuet och det observerande jaget som handlar om att observera sig själv, sina känslor och sitt beteende med ett utifrånperspektiv. Allt detta är vad som också inryms i begreppet Mindfulness, som kommer till oss i de mest skiftande former av ”lär-känna-dig-själv”-terapier från hela världen. Inom ACT är det också viktigt att fundera kring sina grundläggande värderingar och se till att dessa omvandlas till långsiktigt handlande.
Och vad är då kristen själavård? Den frågan fick deltagarna i Johans seminarium med sig från den första presentationsrundan före lunch.
Seminariegrupper och paneldiskussion
Sedan vidtog ett intensivt seminariearbete i 4 seminariegrupper, som avslutades med en paneldiskussion. Här sammanfattas helt kort resultaten och de frågeställningar som kom upp i de olika seminariegrupperna. Fr.v. ser vi Ted Harris, Emma Hedlundh, Håkan Simonsson och Johan Drevemo.
1. Emma Hedlundh konstaterade att i hennes samtalsgrupp om Gudstjänsten var flertalet överens om att ”det goda samtalet om gudstjänsten” saknas i många församlingar. Det är för få som är med och får ha en åsikt. Att gudstjänsten är centrum för församlingens arbete är därför oftast en myt. Med undantag för dop-, vigsel och begravningsgudstjänster menade gruppen att den nuvarande gudstjänstformen endast når ”kärntruppen” med undantag för rena musikgudstjänster, som når en bredare publik. Attityd, tilltal och begriplighet var aspekter som diskuterades. Kyrkan kan bli bättre på att ta emot nya och involvera dessa i gudstjänstarbetet. Flera betonade vikten av att hitta ett nytt språk anpassat till vår tid och även prästernas utbildning diskuterades. Alla var dock rörande överens om att ett fortsatt samtal om gudstjänsten – eller snarare gudstjänsterna – är väsentlig för kyrkans framtid. För vad är egentligen gudstjänst. Vilka kyrkliga och andliga möten skall räknas dit? Människor behöver olika slags kontakter under livets olika skeden.
2. Håkan Simonssons grupp om Strategi för en Levande kyrka tog sikte på vad som bör göras de närmaste åren. Vems behov – tillhöriga, icke-troende, tvivlare, kärntrupp osv. Kundbegreppet diskuterades och förkastades.
Vad gäller struktur behövs bättre program för de förtroendevalda. Och vad gäller personal/frivilliga behövs professionalitet för att lyckas med det tredje nämligen en dynamisk verksamhetsutveckling. Struktur, grupp och verksamhetsutveckling hänger ihop. En ökad medvetenhet hur skapar förutsättningar för en levande församling. Struktur behövs och ibland måste man börja där för att gruppen skall kunna utveckla verksamheten. Ibland kan man utgå från verksamhetsutvecklingen och skapa uppgiftsmogna grupper och struktur av det. Liknelsen med jordgravar inledningsvis illustrerar hur det till synes oviktiga kan vara avgörande. Exemplet Zlatan visar på utmaningen att leda grupper och få dem att bli effektiva och konfliktfria. Regler behövs för att få 11 Zlatan att spela i takt. Men det behövs också utrymme för frihet. Verksamhetsutvecklingen är målet. Men för att uppfatta målet krävs helhetssyn.
Några i gruppen påpekade behovet av ”bokbål”, dvs att komma ur gamla stela former, och andra efterlyste en plan för att göra kyrkan till en ledande aktör i samhällsutvecklingen. Många betonade vikten av att inte glömma bort tron betydelse för att som Håkan uttryckte det ”hitta den röda tråden”, som han anser att de församlingar som är framgångsrika lyckas med.
På bilden ser vi Torsten och Christina Berglund.
3. I Ted Harris samtalsgrupp om mänsklig växt formulerade man ett antal bilder om hur kyrkan ser ut 2020; framtidsbilder till vilka kyrkan måste förhålla sig för att vara relevant.
* Empatin ökar, dvs den gemensamma andligheten att älska andra som sig själv och att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
* Samtidigt minskar intresset för kristen andlighet.
* Andlighet utifrån respekten för andras andlighet, när vägen till Gud är Jesus, är en avgörande fråga.
* Våra svar på de existentiella frågorna blir också avgörande för om kyrkan kommer att lyckas.
* Gruppen hoppades på att andligheten fortsätter att öka.
4. Johan Drevemo slutligen diskuterade KBT och Mindfulness i sin samtalgrupp. Bl.a. diskuterades bemötandet av människor med psykiska behov. Att KBT har en plats inom kyrklig verksamhet för medmänsklighet var man överens om. Varför inte en ny stiftelse som ägnar sig åt detta? En av deltagarna påpekade att Lukasstiftelsen har sådan verksamhet.
En satsning på Mindfulness inom kyrkan kan vara en ny väg att intressera tillhöriga. Man var också överens om att det finns stora behov för lokal själavård och att det är viktigt med kompetensutveckling för personal och frivilliga.
Många uttryckte spontant under dagens lopp att de var positiva till seminariet Kyrka i Framtidsperspektiv. Avslutningen blev också en gemensam önskan om att styrelsen i POSK Stockholm samlar ihop resultatet och återkommer på detta tema.
Lars-Olof (LO) Landin