Finlands mest betydande 1900-talsarkitekt. Aalto inspirerades på 1920-talet av Le Corbusiers idéer och blev banbrytare för funktionalismen i Finland. Till hans tidigt uppmärksammade verk hör bl.a. sanatoriet i Pemar (1931) och de finska paviljongerna på världsutställningarna i Paris 1937 och New York 1939.

Han ritade inte bara enstaka hus utan planerade även större enheter som cellulosafabriken i Sunila (1930-talet) med bostäder för de anställda, ett stads- och kulturcentrum för Seinäjoki (1960-66) eller den aldrig förverkligade, nya stadsplanen för Helsingfors, vilken han sysslade med från 1959 till sin död, och som bl.a. resulterade i de vita kulturpalatsen vid Tölöviken (1973). Han fick även många internationella uppdrag, men bäst var hans arkitektur när den fick samspela med den finska naturen. (källa: Bra Böcker)