Jan Tinbergen, född i i Haugue, Nederländerna, och utbildad vid Leyden University, fick 1969 det första inofficiella Nobelpriset i ekonomi, som är instiftat av Riksbanken i Sverige. Han delade priset med Ragnar Frisch för att de har utvecklat en dynamisk modell, som kan analysera de ekonomiska processerna.

Tinbergen själv utvecklade den första nationalekonomiska modellen, som ingick en större makroeknomisk helhet. Han applicerade den första på Näderländerna och sedan på USA och Storbritannien efter det andra världskriget. Hans bror Nikolaas Tinbergen fick också Nobelpriset - fast i medicin.

Det är många som ifrågassätter Tinbergers ekonomipris. Ja, överhuvudtaget priset i ekonomi, som vill hävda att vetenskapen är överordnad politiken och demokratin. Hela tanken med att göra ekonomi till en vetenskap, som är överordnad allt annat, även politiken, innebär det att man undergräver demokratin. Det anser i varje fall de kritiker, som angriper Riksbanken.

Likväl var Tinbergen mellan 1945 och 1955 direktör för departementet ekonomisk centralplanering i Näderländerna. Och sedan rådgivare åt regeringar i Förenade Arabrepubliken, Turkiet, Venezuela, Surinam, Indonesien, Pakistan och andra utvecklingsländer samt till den European Kol & Stålunionen (EU:s föregångare), Den Internationella Utevklingsbanken, FN och andra viktiga organisationer.

Han har publicerat

Business Cycles in the United States, 1919-1932, Genéve, 1939 och New York, 1968, Business Cycles in the United Kingdom, 1870-1914, Amsterdam, 1951, Centralization and Decentralization in Economic Policy, Amsterdam, 1954, Economic Policy: Principles and Design, Amsterdam, 1956, Selected Papers, Amsterdam, 1959, The Element of Space in Development Planning (tillsammans med L.B.M. Mennes och J.G. Waardenburg), Amsterdam, 1969.

Från Nobel Lectures, Economics 1969-1980, World Scientific Publishing Co., Singapore